Med tanke på

min bok har jag valt att hålla den här bloggen fri från bilder och namn på min familj.
De har inte valt att skriva en bok, och med tanke på dess innehåll räcker det med att en person väljer bort anonymiteten.

Sedan kan man alltid fråga sig varför jag gör det; varför jag öppet berättar det som ingen annan berättar om? Är jag inte för personlig och vad "folk" ska säga?

Jag kan lova att det inte finns en sten som jag inte har vänt på innan jag skickade in mitt manus till Kalla Kulor.
Tvivlen är vända fram och tillbaka, och jag har försökt att förutse eventuella reaktioner från både läsare och andra.

Allt kan jag inte förutse, det jag kan göra är att stärka mig själv genom att prata med min familj, träffa min coach och prata om ämnet i tid och otid.

Jag har en inre övertygelse om att det är rätt att prata om det som ingen annan pratar om; otrohet, missbruk och medberoende.
Det är mycket vanligare... och mycket hemligare än vi kan föreställa oss.

Jag vet - i alla fall är det högst troligt - att du i din närhet har någon som blir bedragen, och som lider oerhört av att inte ha någon att prata med om det.
Tankar virvlar runt i huvudet utan någon möjlighet att komma ut.
En bedragen människa är ofantligt ensam...om sina tankar, sin frustration och sin ångest.
Många gånger spelar det ingen roll hur goda vänner vi har, det är ändå alldeles för svårt att berätta då man inte vill höra "lämna..."

Det är just det som är anledningen till att jag skrev Casanovas Kvinna.

För att du som bor i Gällivare, Hamburgsund, Kalmar, Malmö, Göteborg, Karlstad, Umeå, Trollhättan eller Stockholm ska förstå att du inte är ensam.