Halva mitt blod är norrländskt, men han som så generöst gav mig den halvan har jag aldrig träffat. Mormor tyckte alltid att jag hade lite sneda ögon och påstod med visshet att det var mitt norrländska arv.
Då, 1997, var jag med mitt arbete i Älvsbyn och hälsade på Polarbröd som vi då samarbetade med.
Brödbagaren med fru hade ett hus precis vid Piteälv och där bodde de - och myggen - oerhört vackert. Vi hade grillfest på gården, iklädda allt man kan tänka sig för att skydda varje naken del av kroppen.
Dressade i gummiband vid byxbenens slut, handskar och mygghattar försökte vi få i oss de grillade godbitarna - lägg gärna märke till försökte - för med varje köttbit kom minst en mygga farande in i munnen.
Nu är inte myggen så där överförtjusta i mitt blod, det kanske är mixen mellan väst och norr som inte passar riktigt. Å andra sidan älskar de min son, men han är uppblandad med öst så det kan ju bero på det.
Men just den här resan till Älvsbyn smakade jag tydligen gott, för det kliade överallt en vecka efter jag kom hem.
Å andra sidan var det värt det.
Den norra delen av landet är oerhört vacker.
Ps, efter den resan inser jag att mormor hade fel om det där med sneda ögon, det var nog bara något hon hittade på för att göra mig lite exotisk i min pappalöshet....
2 kommentarer:
Ja, vi är inte så snedögda här. Men man kan urskilja de som har samiskt påbrå.
Jag vet inte särskilt mycket om den sidan av mig...men tror inte det finns något samiskt inte.
Skicka en kommentar