tänker vi när vi har gjort något vi har varit rädda för, och istället för att berömma oss själva för vårt mod så förbannar vi oss för att vi har varit så rädda tidigare.
Vi grämer oss, funderar på varför och söker förklaringar.
Att det nu har hänt nytt är inte lika viktigt som att hitta svar på varför något annat hände då.
Ändå kan vi inte ändra på då.
Hur mycket vi än försöker så är då då.
Om vi låter för många dåliga då flytta in vårt huvud har vi alltför lite plats för det nya.
Då tar energi, kraft och tankeverksamhet som vi istället kunde lägga på annat... som nu.
Om vi istället kunde tänka "vilken tur att jag kunde förändra mig och göra på ett annorlunda sätt den här gången", landar vi snarare i tacksamhet. Och vad jag tycker om tacksamhet är väl känt vid det här laget.
Min lista idag tänker jag basera på de förändringar jag har gjort i mitt liv och som jag är oerhört stolt och tacksam för.
Jag är tacksam för min förmåga att förlåta.
Jag är tacksam för mitt tålamod.
Jag är tacksam för att jag ser mig själv och mina behov.
Vilka förändringar har du gjort i ditt liv som du är tacksam för?
3 kommentarer:
Hej Åsa
Handar inte detta (att förbanna, i stället för att berömma, sig själv) om "antilagen" (vi ska inte tro oss vara någonting)?
Jag håller med om att det är viktigt att leva nu - men när jag ser att jag sitter fast i någonting som i ett kladdigt tuggummi (och inte klarar av att komma loss) är det viktigt för mig att hitta orsaken (ofta i dåtid).
Jag har också märkt att ju mer jag lär mig om dessa "orsaker" ju lättare har jag att leva i nuet och vara tacksam.
Förr var jag possitiv men jag tror att det var en "uppblåst" possitivitet. Idag är jag nöjd men inte så att jag nöjer mig.
Jag är tacksam för att jag är jag - och att jag är tjej/kvinna (skulle inte vilja vara någon/t annat).
Jag är (också) tacksam för min förmåga att förlåta.
Jag är tacksam för att jag mer och mer kan lita på mig själv - för mig själv.
Jag är tacksam för att jag inte längre går i "dimma" utan mer och mer närmar mig ett fullvärdigt (i mina ögon) liv.
Sanna
Åh alla ni kloka kvinnor!
Hur gör ni?
Ibland är jag så ruskigt oklok. Men en del inikter har jag ändå vunnit. Jag har lärt mig så mycket att jag inser hur lite jag kan.
Om ni förstår vad jag menar.
antilagen = jantelagen :)
Sanna
Skicka en kommentar