undrar de som tycker att det är partnern som har begått fel och som ska lastas för otroheten.
Själv tror jag att det handlar om instinkten att försvara sin familj från yttre hot, och i det här fallet är det "den andra lockande" som utgör faran.
När man väl har blåst fara över kan man bli förbannad på sin partner; först då vet man att det är dennes ansvar att stå emot lockelsen och att inte vara otrogen.
Som medberoende till en sexmissbrukare fungerar det möjligtvis så vid upptäckten av de fem första men sedan är det ärligt talat rätt kört. Att hålla reda på en armé av kvinnor var till och med övermäktigt för mig
När jag gav upp den kampen började mitt återtåg. I början drogs det av ett långsamt lok som krävde enormt mycket kraft och som stannade alltför ofta. Efterhand kunde dock loken bytas ut och stoppen blev därmed färre för att sedan försvinna helt.
Idag drar jag istället i nödbromsen när det går för fort. Jag behöver fortfarande tid att reflektera på var jag är, vad jag vill och om jag gör det som är bäst för mig.
Och eftersom mitt fokus numera ligger på mig och inte någon annan, styr jag själv över broms och tid.
I morgon drar jag i bromsen klockan ett, därefter är det Åsatid.
6 kommentarer:
Jag har aldigt hatat den andra - och inte honom heller (varken förr eller nu).
Har nog varit känslomässigt oförmögen till det - eller också finns det inte i mig att hata. Besviken, ledsen, arg har jag blivit men det har bara gett mig frustration då jag inte kunnat uttrycka dem heller. Men nu börjar jag lära mig de sista - hatet behöver jag inte lära mig - och tillåta mig dem.
Sanna
Jag är också förfärligt dålig på hat, eller så är det helt enkelt så att det är ett ord som inte passar mig.
Vissar hatar ju allt, och är det ens möjligt?
Kram
nu har jag en historia, som är lite annorlunda. Där den där "andra" inte är så oskyldig, utan har försökt skada mig en del helt oprovocerat. Så jag har haft arga känslor mot dom båda. Men annars är du nog på rätt spår där. Skönt att läsa någon som tagit sig vidare. Gör som du idag. Försöker vara mest fokuserad på att ta hand om mig, först och främst, så att jag kan finnas för andra sen på ett sundare sätt. Tack för inspirationen! Så skönt att vi är flera på väg åt samma håll. (Bort från vansinnet, och in mot kärleken i oss?) Kram!
Kram till dig också A (Lizzie)
Oj. Det här är inte enkelt att besvara tycker jag. Det ligger mycket i det du säger om att jag kände mig hotad. Och jag har funderat en del kring mina egna reaktioner och kring skuldfrågan. Jag tror att jag ska skriva ett inlägg i min blogg kring ämnet. Jag tycker det finns så många bottnar att fundera kring.
Gör det Faith:)
Skicka en kommentar