"Å vem ska gå ut med den då", säger sonen, och med det är den tron över.
Jag hyser nämligen en skräck för hundar, modell över knähöjd.
Det säger sig ju självt att när jag kommer gående med min lilla, söta och helt oskyldiga Frippe, kommer den gigantiska schäfern Devil att uppenbara sig varpå jag kommer att bli livrädd.
Hundar av typen Devil ska alltid komma fram till mig.
Alltid.
Gärna springande.
Efter dem kommer oftast en anfådd husse/matte som inte gick på valpkursen och som tycker att dressyr är värdelöst vetande, deras hund är nämligen snäll.
Snäll?
Jag struntar fullkomligt i snäll.
När en stor, vilt främmande, hund kommer galopperande och dreglar över hela mig är jag inte intresserad av snäll.
Jag är intresserad av KOPPEL och obscena bötesbelopp.
3 kommentarer:
Vill du låna Elsa?
När jag funderade på vilken ras jag skulle ha var jag först inne på en mindre sort som skulle vara lätthanterlig men då tyckte min man ganska snabbt att jag så klart skulle ha en större så jag får lite pondus. Mitt val har nog gett mig lite pondus plus att jag inte är lika rädd för stora hundar. Hade jag haft en liten hund hade jag nog fortfarande varit rädd för de större. Du får gärna låna om du vill. ;-). Det är bra KBT.
Elsa är min favorithund, men så var hon också kopplad när vi lärde känna varandra:)
Kram Åsa
Jag har två stora lufsar och jag blir också rädd när en stor galopperande Devil kommer jag med.. och den hund jag är mest rädd för är syrrans lilla tempelhund för han biter först och frågar sen. :/
Hej hopp..
Skicka en kommentar