Det händer att jag svänger mig med ett och annat engelskt ord när jag inte hittar något bra svenskt, vilket mer får tillskrivas hur min hjärna ibland tappar ord jag behöver snarare än att jag är en fena på engelska.
Ordtapperiet är inte nytt, det är inte heller så att det dyker upp vid speciella tillfällen eller när jag är utsatt för någon form av press.
Ett annat ordproblem jag har är med de som jag själv lärde mig en gång i tiden, men som sedan många år har bytts ut; ett byte som min hjärna uppenbarligen vägrar befatta sig med.
Två exempel av många är pryo och centrala prov.
Det är skottpengar på mig varje gång jag yppar dessa, eftersom jag är nödgad att prata med min son om just praAo och nationella prov.
Jag förstår honom, det är inte roligt med en mamma som ter sig sjuk i huvudet.
Han tycker dock att det är helt friskt att prata engelska lite här och där .
För honom är det helt normalt, rent av ungdomligt.
Det är tur att han inte förstår den verkliga anledningen till att jag är nödgad att ta till det emellanåt.
2 kommentarer:
Jag slänger också in engelska ord här och där. Det beror INTE på Alzheimer light utan på att jag mer eller mindre är tvåspråkig (är jag helt övertygad om).
Dessutom har engelskan så många bra ord som saknar exakta motsvarigheter i svenskan.
Det förstås, men jag har nog en släng too.
Skicka en kommentar