men det är ingen större idé innan sonen behagar komma hem.
Vi bor så litet att varje steg innanför ytterdörren är steg centimetrar från min säng och har jag somnat och sedan väcks har jag svårt att somna om igen.
Det är en version.
Det finns en annan som handlar om oro, kontroll och överbeskyddande... som säkert alla andra föräldrar skulle ägna sig.
8 kommentarer:
Jag erkänner direkt, jag är nog lite överbeskyddande faktiskt :)
Kram!
Jag låg alltid halvvilandes men vaken till min (i den åldern) kom in genom dörren och jag märkte att allt verkade okej.
Jag tycker inte att det handlar om kontroll eller överbeskyddande - oro ja - men om jag inte märker något, om nåt är fel, kommer barnet då att tordas/orka/vilja berätta så att det kan rättas till i den mån det går?
Hoppas att allt var bra när han kom hem :)
kram Sanna
Jag är totalt överbeskyddande... men verkar lyckas dölja det relativt bra:)
Kram Åsa
Hej! Blev rekomenderad din blogg när jag efterlyste bra och tänkvärda bloggar med substans skrivna av kvinnor i min ålder med familj och karriär! Och jag verkar ha hittat rätt!! Kul och jag länkar till dig!
Ang att inte sova... jag har småbarn och får gå upp tidigt eftersom dom vaknar vid 5-6-tiden. Och sen får man alltså inte sova för att dom inte kommer hem och går och lägger sig... pust och stön! (-;
Kramar
Dr Molly, varmt välkommen hit.
När väl tonåren är över börjar väl det där med att gå upp och kissa mitt i natten, och då är nattsömnen körd av den anledningen:)
Kram Åsa
Aha, du lider av lite navelsträngsbesvär... ;)
...och tack för din goa kommentar inne hos mig. Den värmer...
Aprillan; lite?
Skicka en kommentar