Sonen börjar prata om bal, kläder och att det bara är en månad kvar av nian och jag fattar absolut ingenting.
Det är flera saker som saknas i min fattningsförmåga.
- Det är maj.
- Att sonen går ur nian (hur är det möjligt?).
- Min pyttelilla lillebror har fått sitt andra barn (hur är det möjligt?)
- Jag är 48 ( det är inte möjligt).
- Jag tar hand om mig själv (det är möjligt).
7 kommentarer:
Haha! Det är konstigt det där när barnen växer upp och förändras. Medans vi mammor ser precis likadana ut som vi alltid gjort... ;)
Precis likadana!
När jag blir 48 ska jag vara lika snygg som du.
Visst är det väl underligt att det är ens egna barn som får en att titta lite märkligt snett på ens egen ålder?! :)
Jag fyller helvt sekel i år - och har inte ens bestämt vad jag ska bli när jag blir stor (läs vuxen... :o/ ).
Kram
L
Visst vet man att man blir äldre när man ser sina barn men man känner sig inte äldre.
Att se sina små gulliga barn bli stora är så otroligt konstigt. Det är en blandning mellan att se det lilla barn det var och den som faktiskt är på väg att bli vuxen. Lite twilight zone.
Jag älskar att se dem utvecklas och bli helt egna människor utanför hemmets lilla svär. Men alltid nära såklart:)
Simona; gullunge:)
L; Men Hurra, hoppas att du ska ha fest:)
Anneli; Twilight zone var en bra beteckning:)
Klart att jag ska ha fest :)
Och du har ju som sagt promenadavstånd :)
L
Skicka en kommentar