Det måste väl finnas lika många definitioner på det som det finns människor som älskar, kan jag tänka mig.
Om missbrukare sägs ofta att de behöver oss som partners snarare än att de älskar oss, och så anses det lite mindre värt än annan kärlek, om det ens kan anses som kärlek alls.
Behöver betyder nämligen att vi kan bytas ut mot precis vem som helst och att vi inte är viktiga för den vi är, bara för det vi ger.
Viss kärlek är finare helt enkelt.
Det kanske är så -vad vet jag - jag är inte helt oskruvad själv som ni vet.
Vad som är rätt och riktigt får andra svara på (ni till exempel), själv gillar jag min form av kärlek, både den till mig själv och mina nära.
Om någon behöver mig är det okej, jag är också i stort behov av andra.
13 kommentarer:
Oj, vilken intressant frågeställning. Är viss kärlek "finare" än annan?
Först vill jag svara: "NEJ, absolut inte. All kärlek är finast."
Men så tänker jag ett varv till och kommer på mig själv med att ha sådana värderingar när allt kommer omkring. Jag tycker nog att den kärlek som offrar sig för andra är finare än finast...
Tror jag.
Hrm... Måste fundera mer på detta...
Ja, vad ska man säga...
Vem kan säga sig vara oskruvad och därmed ha facit på vad som är "riktig" kärlek...?
Kärlek är...
Undrar om de finns på nätet någonstans, den där pojken och flickan som fanns i serierutor.
Jag förstår inte riktigt kopplingen mellan behov och kärlek. Är det inte två olika saker? Att tillfredsställa någons behov eller få mina egna tillfredsställda behöver inte alls betyda att det är kärlek inblandad. Även om behov i det här fallet lät som sex, det var inte det jag menade. Enbart. Jag tänkte på alla sorter. Behovet av bekräftelse. Trygghet. Frihet. Vad det nu må vara.
Sen har vi den villkorslösa kärleken. Den vi ger för att ge, inte för att få. Men det är lätt att lura sej själv här känner jag. För det är inte alldeles säkert att det är så att jag ger villkorslös kärlek utan istället intalar oss att den jag ger är utan villkor för att den kärlek jag ger ska bli sann och fin.
Så jag undrar om fin är bra att använda i sammanhanget. Eller rätt. Det är nog så som du började, kärlek är en väldig massa saker för oss alla. Och vi kan nog ha en uppsjö av olika sorter i oss. Som får oss att känna på hundra olika sätt. Kärlek som får en värme att spridas inom oss, kärlek som får våra huvuden att spricka av ilska, kärlek som får oss att tryggt rulla ihop oss, kärlek som får våra hjärtan att brista och kärlek som bara är.
Malin; den offrande är jag mycket välbekant med som medberoende, och den är tyvärr inte alltid särskilt snygg...:)
Nilla; det finns många böcker i ämnet, kanske alltför många?
Trolligt; nej det behöver inte vara kärlek inblandad, men om det är det då?
Och kan man älska annat är sitt barn villkorslöst?
Kul att se dig här!
kram Åsa
All äkta kärlek är både fin och underbar. Jag tror inte att det går att definiera kärlek för den är oändlig och finns i fler former än vi överhuvudtaget kan föreställa oss.
Lite beroende är nog inte fel i lagom dos. Att vara beroende är ju att våga vara totalt och fullkomligt nära någon annan. Iallafall är det så för mig.
Jag är inte säker på om det finns villkorslös kärlek för någon annan än sina barn. Jag tror iallafall inte det finns för mig.
Hur mycket jag än älskar min man så är villkorslöst så stort. Det skulle betyda för mig att ge upp mig själv helt. Vissa vilkor kommer alltid att finnas över hur man ska förhålla sig till varandra.
Oändlig kärlek, absolut, villkorslöst, nej det tror jag inte på.
Ibland räcker det med att veta att en person skulle älska förutsättningslöst om han/hon kunde... det beror mycket på hur stark och självständig man är själv (där och då) och hur mycket man blandar ihop kärlek med bekräftelse.
Kram från mig :-D
Jag vet faktist inte om jag älskar mina barn villkorslöst heller. Kul att vara här!
Och om det är kärlek OCH behov inblandat så ser jag inte att den kärleken skulle vara fulare än någon annan.
Jag har världens mest älskvärda bloggvänner, så är det bara!
Den som kan, vill och vågar älska. Den har dragit högvinsten. Enligt mitt sätt att se...
Jag tror att kärlek i sig är vilkorslös.
Jag tror att en sann offrande kärlek inte finns i en medberoende för den medberoende gör det per atomatik (den har lärt sig att göra det för att få något/vara värd något etc) inte med eftertanke.
Att fullt veta vad jag gör men ändå göra det utan att hoppas få något igen - det är vilkorslöst.
jag tror tyvärr inte många föräldrar är vilkorslösa i sin kärlek till sina barn heller - även om det är i min kärlek till dem det är störs chans att jag är det.
Sanna
Jag glömde att skriva efter att kärleken i sig är vilkorslös; Vi människor har fått "itutat" oss hur kärlek ska vara. Tjejer har fått det en bild och killar en bild - i stort sett (och så ska dessa kombineras?). Med dessa förväntningar ger vi sedan kärlek - i ett slags "krav" om att den är en lösen vad vi ska få igen.
Sanna
Se där, kärlek fick er att gå igång!
Bra, det är väl det som är vitsen med den där underbara (och ibland förfärliga) känslan...
Kram Åsa
Skicka en kommentar