Idag är en tappaigolvetdag och hade jag haft en anonym blogg hade jag passat på att ösa ur mig diverse skit här. Nu har jag satt både namn och ansikte på pränt, vilket innebär att jag sansar mig en smula, men arg är jag... bara så att ni vet!
Hur arga kan ni bli?
Slänger ni saker, blir elaka eller suckar ni bara lite uppgivet?
Själv är jag den skrikande typen, vilket familjen fick bevittna när sleven med sås landade på golvet.
Det är dock ingen som bryr sig.
Jag fick snällt torka upp mitt eget misstag och be om ursäkt för gapandet, och så var det över... för alla andra.
Själv har jag lite kok kvar i mig, men jag tänkte ta ut det på en snabb promenad.
Räcker inte det får jag väl skrika lite till helt enkelt.
4 kommentarer:
Jag skriker nog också en del och svär tyst eftersom jag har små barn :) Men jag försöker att tänka mer och mer på hur farligt det egentligen är på en skala, att tappa mjölken på golvet till exempel. Inte så farligt egentligen så jag andas och torkar upp. Det är om jag hinner tänka vill säga:0
Kram!
Jag är så oarg att det är bra när jag vrålar till...för mig alltså:)
Kram Åsa
Jag är dålig på att bli arg. Men när jag blir det så blir folk runt omkring mig rädda. Jag blir svart i ögonen (har man sagt) och det kommer ut en sådan ilska att de "flyr" - ibland har jag bara sagt ifrån lite grann - inget skrik eller så - men ibland har jag också höjt rösten lite grann.
Tyvärr är det väldigt sällan jag har blivit arg för min egen skull - utan oftast när jag skyddar någon annan.
Men jag blir väl bättre på att skydda mig själv - och att säga ifrån innan jag behöver bli arg också. Så förhoppningsvis ska jag inte behöva bli så mycket arg i fortsättningen heller - därför att allt är ur mig redan.
Hoppas gör jag i alla fall :) sen får jag se.
kram Sanna
Gammalt arg är bra att bli av med, och nytt arg måste ut, eller hur?
Kram Åsa
Skicka en kommentar