Coaching, musikalen Den fula Ankungen (skrev Askungen förut, men det var ju helt fel) och Karlavagnen i P4.
Musikalen ingår i sonens MVG-projekt och som vanligt är han den enda killen i ensemblen.
Så har det alltid varit och det stör inte honom ett dugg tack och lov.
Sonen och en av tjejerna har gått i samma klass sedan 6-års och på den tiden var hon mycket hemma hos oss.
De uppsättningar de satte upp på sonens rum var orepeterade, fnissiga och fyllda av gräl.
Hennes mamma och jag var publik; vi satt i det lilla rummet på sängen, och hade vi inte sagt stopp hade föreställningen kunnat pågå i timtal.
Nåväl, i kvällens föreställning ska hon tydligen vara briljant med en tajming som får de andra att vrida sig av skratt.
Som den erfarna teatermamma jag är tar jag med blommor till båda två, det är ju premiär för tusan.
En repeterad.
Sexåringarnas improvisationsteater är för länge sedan utbytt mot manus, regi och höga ambitioner.
3 kommentarer:
Vad härligt det låter! Hoppas att din son aldrig tappar glöden...
Man får väl inte säga "Lycka till" inför en premiär - så jag tänker det bara.
;)
Bra tänkt, Malin:)
Det är något visst med att gå på sitt barns uppträdande eller liknande. Man(jag) kan inte låta bli att bli väldigt stolt över att barnet kom från mig - något bra har jag ändå gjort som fått ett barn som klarar att stå på en scen - speciellt som att jag tidigare helst ville gömma mig i alla sammanhang.
Det sista har dock ändrats.
Önskar dig/er en fin stund.
Kram Sanna
Skicka en kommentar