Jag har ingen erfarenthet av tablettmissbrukare, varken privat eller genom mitt arbete, inte heller av deras anhöriga.
Däremot fick jag själv någon form av piller när jag opererade bort min livmoder, en speciell sort eftersom jag kräktes av den första och mådde uruselt av sövningen.
Anyway, efter femte pillerdagen längtade jag så oerhört efter tabletterna att jag blev rädd. Jag såg på burken och visste att det var två timmar kvar till jag fick ta nästa och försökte räkna ut vad som skulle hända om jag tog en ändå.
När jag förstod att det var ett sug jag kände slutade jag ta dem och den nedtrappning som jag egentligen skulle använda mig av struntade jag i, det fick duga med alvedon.
Att ungdomar blandar alkohol med piller är vanligt idag; vissa piller tar bort den negativa effekten av alkoholen så att man piggnar till istället för att däcka.
Ozzy Osbournes dotter berättade hos Dr Phil hur utanför hon kände sig när hon kom till USA som 15-åring; hon var tjock, hade en konstig dialekt och inga vänner.
Det första pillret tog bort allt det där och helt plötsligt kände hon sig som hon var precis lika bra som alla andra...
En livsfarlig quick fix.
4 kommentarer:
Vi lever i en tid där vuxenvärlden legitimerar piller som quick-fixare, så det är inte konstigt att ungdomar gör likadant.
Såg siffror för ett tag sen på hur mycket piller som säljs i Sverige för lindring av själslig smärta och det var långt mer än vad som säljs för lindring av fysisk smärta. Helt sjukt, i ordets rätta bemärkelse.
Ja, jag vet.
Jag är också väldigt försiktig med piller... fick mig ett gott skratt bara då en knasig neurolog tänkte skriva in mitt enorma bruk av citodon som något jag tog regelbundet... hallå!?
Jag tar på sin höjd två-tre om år och inte ens i följd, utan bara för att kapa topparna då smärtan är som mest outhärdlig. Min förpackning kommer hinna passera sista förbrukningsdagen innan jag tagit den sista :-D
Kramar från mig :-D
Bra att du är försiktig, Pennelina:)
Skicka en kommentar