Om fem minuter

ska sonen upp och hoppa. Projekt "fixa rummet" går då in i sin första fas som består av att dra ur sladdar. Det kan ta en stund. Jag visste faktiskt inte kan man kan ha så himla många. Det roliga med den här uppiffningen är att vi kan hjälpas åt på ett helt annat sätt än tidigare när han var yngre. Igår på Ikea bar han allt, jag behövde bara svänga med handväskan och se nöjd (och stolt) ut. Om min nya mobilkamera fungerar (den bar sig illa åt hos Skrivamamma häromkvällen) så kommer ni att få ett före- och efterreportage senare.