är för mig en totalt omöjligt kombination eftersom jag är livrädd för båda.
Det betyder att den springpromenad jag hade planerat nu på morgonen får senareläggas.
En av två kan jag stå ut med.
Jag som har varit lite orolig att min rygg ska protestera mot joggingsteg har inte hört ett ljud från den sedan mina 18 minuter i spåret i lördags.
För mig är det magi, om än en helt obegriplig sådan.
Tänk när jag kan springa hela varvet.
Två kilometer utan att stanna.
Det har jag inte gjort på över 30 år.
(Ja, jag vet att tjejmilen är just en mil, men vad tusan, två kilometer vore en fantastisk början!)
7 kommentarer:
Heja - ditt ord "springpromenad" är ett bra ord! Akta ryggen.
Haha, ja visst är det ett bra ord för det jag håller på med:)
Jag var uppe i 5 km i höstas...nu går jag istället. Jag njuter helt enkelt mer av det =)
Jag var uppe i 5 km i höstas...nu går jag istället. Jag njuter helt enkelt mer av det =)
Fast du kanske förstod det första gången jag skrev det?
5 kilometer är min dröm.
Hur lång tid tog det dig för att kunna springa så långt?
Bra jobbat, viktigast är att du har börjat och att det funkar!
Skicka en kommentar