att Svenska Dagbladet med en duns landade på min hallmatta, inte så långt ifrån min säng, någon gång i natt.
Det är dock inget jag har bett om och jag antar att den kommer att åtföljas av någon form av erbjudande om nu eller aldrig.
Aldrig.
jag är helt säker.
Sedan jag upphörde med mina prenumerationer kan jag både sova och ha fria bänkytor vilket är betydligt viktigare än Östermalmsvåningar.
På lördagar är tidningen tjock.
De vita våningarna med dekorativa inslag från Svenskt Tenn har fått en hel bilaga.
Det känns ängsligt och medan jag snabbt bläddrar från sida till sida får jag inte alls en känsla av "vill ha," snarare förstår jag säljarna.
De vill förstås till förorten.
Jag kan rekommendera en liten tvåa i Farsta Cantrum.
Inte min dock.
Den kommer aldrig att synas i Svenskans bostadsbilaga.
3 kommentarer:
Och jag skulle lite nu och då vilja gå på dylika visningar,bara för att få se sånt vi inte har hemma :-) Men sen vill jag hem till venusberget för att njuta av lugnet.
Same, same. Har du sett en ...
Det är ett virus som drabbat landets alla mäklare. Och de som ännu inte drabbats kör på med sin kompaktkamera (oskarpa bilder och kamerans inbyggda blixt) och tänker inte på att be säljaren städa bort åtminstone något av allt onödigt som ligger framme. Suck! Lägenhetsannonser som brukade vara så roligt!
Skicka en kommentar