och det är förstås en bra fråga som inte har ett enkelt svar eftersom det krävs inspiration på flera sätt.
Dels för att sätta sig ned och verkligen göra jobbet och sedan den som kan vara bra att få när det kommer till berättelsen i sig.
Om vi börjar med berättelsen så inspirerar den själv till en fortsättning, och det tror jag beror på att jag äventyrsskriver; vilket betyder att jag inte har en aning om vad som ska hända från ett kapitel till ett annat. Jag vet var boken slutar, och åt vilket håll jag går, men inte mer än så.
Inspirationen till att sätta mig ned kommer från att jag vill bli klar, vill läsa det jag har skrivit - vilket jag inte gör förrän jag är klar - och inte missa min egen deadline som för mig är viktig.
Precis som många andra vimsar jag runt en stund först. Bäddar, bloggar, spelar en harpa som måste gå ut ... men när jag väl börjar slutar jag inte innan jag är klar med det jag ska göra, i mitt fall skriva 2000 ord.
Jag äter inte, svarar inte på telefonsamtal om det inte är familjen och dricker inte en enda kopp kaffe.
Jag jobbar helt enkelt. Med Sonjas sista vilja fyra dagar per vecka, inklusive lördag och söndag. Ungefär på samma sätt som jag gjorde med Casanovas Kvinna 2008, även om berättelsen där var given.
Om någon skulle säga till mig att jag har ett år på mig att skriva nästa bok, skulle jag ändå göra det betydligt snabbare, alternativt skjuta upp det tills jag har tre månader kvar tills manusleverens.
Jag tycker om tempo, eller kanske snarare strukturen som följer med att göra det till ett Åsaprojekt.
Att ha en snäll familj som hoppar och studsar snarare än tjurar, är också inspirerande.
Utan det, ingen bok.
3 kommentarer:
Tack snälla Åsa. Intressant att läsa. Kul. Det låter fantastiskt att du har sådan disciplin att du ska skriva 2000 ord innan du är klar och så gör du det.
Inspiration kommer från så många olika ställen.
Jag kan skriva allt från flera tusen ord till två meningar när jag sätter mig ner. Och ibland blir det inget vettigt skrivet på en hel vecka.
Men det är säkert olika från person till person. Jag kanske får mer struktur och disciplin när jag blir etablerad...som jag hoppas på att bli.
Men jag måste säga att det är skönt att höra att det inte bara är jag som gör allt möjligt före jag kan börja skriva...surfa runt, damma, torka, blogga, promenera...varför är det så?
Verkligen roligt att läsa, tack igen.
Alltid lika roligt att läsa om andras skrivande.
Jag har inte så många måsten innan jag sätter igång och skriver förutom kaffe! Måste ha kaffe. Och så kikar jag runt på lite bloggar och så innan jag sätter igång. Och kanske röjer lite i köket efter frukosten. Inte för att jag måste utan för att jag vill (bortförklaring?) ;)
Anne; ja, där är jag diciplinerad. På andra område inte alls ... :)
Agneta; det är som att vara en vidskeplig fotbollsspelare, tror jag. Vi varvar upp med rutiner.
Skicka en kommentar