Det blåses, sprutas in grejer, lyfts, används borstar och avslutas med insmetning av jox.
"Man får så fin volym på det här sättet", smackar frisören belåtet och håller upp en spegel så att jag ska kunna se fluffet där bak.
Jag har inte hjärta att avslöja att att det fina och lyfta kommer att rasa, att det enda som funkar med mitt hår är huvudet upp och ned och en massa varmluft.
Den här gången tog det tio minuter innan håret var så statiskt att det fastnade på en person som stod bredvid. Därefter la det sig lika platt som efter en dusch.
Men det blev fint.
3 kommentarer:
Precis, man är jättefin i ungefär fem minuter efter man har varit hos frisören... skönt att höra att det inte bara är jag :-)
Måste ta en paus efter att ha varit flitig vid datorn. Hjärnan behöver vila från manuset men jag ser att det inte är oöverstigligt mycket kvar...Härligt!
Jag blir så glad av att titta in här till din blogg...den inspirerar verkligen. Jag har nog sagt det förut men jag säger det igen...med risk för att verka tjatig. Det är jättebra att titta in på författarbloggar..bli peppad till tusen.
Tack Anne, jag inspireras också av skribloggar, det finns alltid något att lära sig:)
Ha ha, känner igen det! Varje gång säger jag att ju mer jox de stoppar dit, ju mindre troligt är att frisyren kommer att hålla. Det enda som hjälper är faktiskt en mirakelolja som jag stryker lite lätt över topparna. Tar bort det statiska direkt.
Skicka en kommentar