Unna mig/sig är det värsta men inte så lång därifrån kommer Stå på dig. Det senare sägs bara till kvinnor och barn. Ett annat kvinnouttryck är skinn på näsan. Det får nog komma som trea på min lista över dumheter som kommer ur munnen från och till kvinnor.
Har ni rysuttryck?
Berätta, så kan jag undvika dem i boken jag redigerar just nu.
18 kommentarer:
Jag har också en stark aversion mot just "unna sig", det är hemskt. En annan sak är något som ofta skrivs i tidningsartiklar, tex kvällspressen eller skvallerpressen: "Hon TVINGADES göra ditten eller datten" Ofta har det väldigt lite med verkligt tvång att göra (som från en utomstående person) utan mer med ett slags nödvändighet. För det mesta är det säkert personens EGET VAL, tex att genomgå en operation el dyl, vilket gör att jag tycker "tvingades" låter totalt fel. Det är bara ett sätt för tidningarna att skapa överdriven dramatik, vilket jag tycker är larvigt.
Tvingades är bra. Den åker upp på listan!
Jag ryser av det mesta som är uttjatat; försvinner spårlöst, ett ödesdigert misstag, oväntad upplösning...
Burr...
när begreppet "duktig" används för att på något sätt framhäva en kvinnas prestation går det något kallt längs ryggen på mig
Bra Joanna!
Bra, tack Peter!
Det kanske inte hör hit, men när folk inte kan skilja på själv och ensam....
"NU ska jag synda", "jag syndade" - eller ännu värre när någon annan säger "ska du synda nu igen?" - när någon ätit glass eller något gott.
Jag tycker inte heller om när man säger om barn - speciellt bebisar - som är tysta och inte gråter eller klagar att de är snälla.
Sanna
Det här hit om du ryyyyser av det! Tack, Venus.
Hu. Synda är faktiskt i klass med "unna sig".
Jag vet, jag tänkte på det när Estelle döptes att man sa att hon "var snäll" för att hon inte grät. Gammalmodigt, känns det som ...
Kan inte komma på ett endaste uttryck som får mig att rysa så där, mer beteenden. So sorry. Jag har försökt. Återkommer om jag kommer på nåt, ja?
jag kom på en till: "Jag känner att..." Jag vet inte varför men den här ger mig rysningar... Jag säger det själv ibland men det är ändå något jag stör mig på när jag hör det. Av anledningar som jag inte ens förstår själv.
jag förstår inte varför det skulle vara så hemskt....? Duktig är väl en komplimang och inte något nedvärderande?
Inte om det är ett ord som bara används för att du har ett visst kön.
Haha, det tror jag att jag säger ofta. Ska tänka på det.
Men varför ska man automatiskt dra slutsatsen att om en man säger att en kvinna är duktig så är det automatiskt nedvärderande och inte uppriktigt menat? Är inte det precis lika illa?
Det behöver det inte vara. Det behöver inte vara nedvärderande när män är duktiga för att de tar hand om sina barn heller, men visst luktar det lite?
I alla fall såpass så att man kan vara medveten om det. Eller?
Duktig är ett värdeord som är knepigt tycker jag.
Det är det verkligen. Jag fick samma rysningar när mina kollegor i Italien berättade att "min man hjälper mig hemma"... Som om det vore något alldeles enastående generöst av honom!
Skicka en kommentar