Och jag fortsätter med min redigering.
Snart är jag så klar att jag kan läsa igenom allt, men inte riktigt än.
Jag jobbar på.
Dagens mentala skrivstuga är den här.
Det gäller att sikta på utlandsmarknaden om man ska nå upp i de försäljningssifrrorna du nämner ovan antar jag? Jag vill passa på att tacka dig för dina fina skrivarstugor. Nu vet jag hur jag ska få uppslag och inspiration till min gård i Grekland som förekommer i mitt manus. Ett perfekt sätt att researcha på :). Ha en kreativ och skön skrivhelg!
ja, eller så flera brutalbästsäljande böcker på hemmaplan. Zlatanbiografin sålde 500 000 inbundet så då är ju bara hälften kvar. Du måste i runda slängar sälja runt 20 000 inbundna för att kunna leva på ditt författarskap. Det är det inte många som gör.
Ovan bloggare som jag är vill jag bara tacka för din bok Sonjas sista vilja. Den har jag sträck läst . Ljuger om jag inte sa att tårarna var närvarande ofta framför allt när jag läste om Rebecka. Håller som bäst på att hämta mig i min nya livssituation av att inte duga efter 28 år. Det känns som jag går runt i en mardröm och hoppas att snart få vakna upp. Alla frågor som snurrar i mitt huvud vad är det för fel på mig , varför kan man inte älska mig osv.Hur gör man för att inte bli bitter utan gå vidare stark. Hur finner man tilltro till sig själv igen?
Hej anonym. VARMT varm välkommen hit. Jag förstår så väl att din självkänsla vacklar om du har blivit övergiven.
Ändå VET jag att det inte handlar om att du inte duger. Det är sällan (eller snarare aldrig) som det handlar om det. När vi lämnar någon handlar det om oss själv, om att vi har något som kliar. I oss. Inte i vår omgivning. Däremot vill vi gärna skylla ifrån oss. Säga att det är andras fel, när det egentligen handlar om oss själva.
Och till din fråga: man hittar tilltro genom att göra bra saker för sig själv, oavsett om man har någon större lust eller inte. Man umgås med snälla vänner. Man läser bra böcker. Man äter vare sig man är hungrig eller inte. Sover det man kan. Försöker njuta av fint väder. Det som gör ont är inte farligt. Det är bara känslor. De är okej. Det är okej att vara skitledsen när man har blivit övergiven.
Känner man att man inte klarar det själv med hjälp av vänner så tycker jag att man ska be om hjälp av ett proffs. För mig var det ovärderligt när jag kom på alla otroheter i min relation.
Hej Åsa! Jag hittade nyss din blogg, har alldeles precis sträckläst klart Sonjas sista vilja och jag måste säga att boken med sina fantastiska karaktärer är helt underbar. Jag har fnissat, skrattat och gråtit och känt igen mig i allihop. Som ensamstående mamma, rädd för kärleken samtidigt en obotlig romantiker med tron om att det finns någon för mig därute, har bara inte hittat rätt ännu...samt fyller femtio i år vilket jag ser fram emot med skräckblandad förtjusnig. Vill nu egentligen bara säga TACK för en trevlig lässtund och hoppas på fler böcker i samma anda :-) och önska dig en fortsatt trevlig sommar. Hälsningar Anna-Lena
Hej "O"....vi chattade lite på SLAA's sida 2009. Läste just ut din bok "Casanovas kvinna". Separerade med min dåvarande porrmissbrukare 2010. Återgick 2011. Separerade igen 2012. Så svårt när man inte vet vilken röst som är jag eller Medberoendet. Mitt liv rinner bort. Givit denna man 7 år. Jag trodde vi skulle skaffa barn osv. Nu är jag 42 och just blivit arbetslös också. Vi älskar varandra djupt, och han har gått på DYS mellan höst 2010 till vår 2012. Men jag deltog aldrig på DYS, jag tyckte rftersom vi ej bor ihop behövde jag liksom inte bry mig om det där, det var hans resa. Kanske bör jag nu ta tag i mitt medberoende, eftersom han jobbat mycket med sitt och jag vill ju att vi ska kunna leva ihop. Jag står även vid ett vägskäl där jag måste ta reda på vad jag vill jobba med och jag känner starkt att jag vill hjälpa andra. Din just utlästa bok fick mig att börja grubbla å fundera kring coachning eller anhörigtetapeut. Har du några tips på var jag kan börja leta? Bra utbildningar? Har du klienter? Kan man gå till dig? Hoppas du mår bra idag och jag undrar också om du lever med din " Jonas" idag? Kram Trasan
Ok det förstår jag att du inte vill vid närmare eftertanke. Ville liksom bara höra om en " bra utgång" på ett sånt förhållande. Ovan med bloggande, kan inte reglerna. Jag får gå till DYS och se om jag kanske behöver stöd ändå. Förlåt övertrampet. :) din bok var väldigt bra och inspirerande hursomhelst, tack! Kram Trasan
15 kommentarer:
Undrar hur många miljoner böcker man måste sälja för att ha råd att äga en sån där?
Din tårta asså. Sitter och suktar. Mums!
Lycka till med redigering, jag skriver också. Vi är bra vi!
Puss!
Oj, många. Det här kostar 18 miljoner.
Säg 1,2 miljoner inbundna böcker,ungefär.
Själv hade jag hoppats kunna sitta ute på Bulgarienaltanen med Sonjas väninnor, men det verkar kyligt. Tur att vi har en riktigt skön soffa inomhus!
JA, bra idé, Joanna!
Det gäller att sikta på utlandsmarknaden om man ska nå upp i de försäljningssifrrorna du nämner ovan antar jag?
Jag vill passa på att tacka dig för dina fina skrivarstugor. Nu vet jag hur jag ska få uppslag och inspiration till min gård i Grekland som förekommer i mitt manus. Ett perfekt sätt att researcha på :).
Ha en kreativ och skön skrivhelg!
ja, eller så flera brutalbästsäljande böcker på hemmaplan. Zlatanbiografin sålde 500 000 inbundet så då är ju bara hälften kvar.
Du måste i runda slängar sälja runt 20 000 inbundna för att kunna leva på ditt författarskap. Det är det inte många som gör.
Ovan bloggare som jag är vill jag bara tacka för din bok Sonjas sista vilja. Den har jag sträck läst . Ljuger om jag inte sa att tårarna var närvarande ofta framför allt när jag läste om Rebecka. Håller som bäst på att hämta mig i min nya livssituation av att inte duga efter 28 år. Det känns som jag går runt i en mardröm och hoppas att snart få vakna upp. Alla frågor som snurrar i mitt huvud vad är det för fel på mig , varför kan man inte älska mig osv.Hur gör man för att inte bli bitter utan gå vidare stark. Hur finner man tilltro till sig själv igen?
Hej anonym. VARMT varm välkommen hit.
Jag förstår så väl att din självkänsla vacklar om du har blivit övergiven.
Ändå VET jag att det inte handlar om att du inte duger. Det är sällan (eller snarare aldrig) som det handlar om det. När vi lämnar någon handlar det om oss själv, om att vi har något som kliar. I oss. Inte i vår omgivning.
Däremot vill vi gärna skylla ifrån oss. Säga att det är andras fel, när det egentligen handlar om oss själva.
Och till din fråga: man hittar tilltro genom att göra bra saker för sig själv, oavsett om man har någon större lust eller inte.
Man umgås med snälla vänner. Man läser bra böcker. Man äter vare sig man är hungrig eller inte. Sover det man kan. Försöker njuta av fint väder.
Det som gör ont är inte farligt. Det är bara känslor. De är okej. Det är okej att vara skitledsen när man har blivit övergiven.
Känner man att man inte klarar det själv med hjälp av vänner så tycker jag att man ska be om hjälp av ett proffs.
För mig var det ovärderligt när jag kom på alla otroheter i min relation.
Kram Åsa
Åh, anonym. Vi är många som vet hur det känns. Värme och styrka och allt det som Åsa sa!
Hej Åsa!
Jag hittade nyss din blogg, har alldeles precis sträckläst klart Sonjas sista vilja och jag måste säga att boken med sina fantastiska karaktärer är helt underbar. Jag har fnissat, skrattat och gråtit och känt igen mig i allihop. Som ensamstående mamma, rädd för kärleken samtidigt en obotlig romantiker med tron om att det finns någon för mig därute, har bara inte hittat rätt ännu...samt fyller femtio i år vilket jag ser fram emot med skräckblandad förtjusnig.
Vill nu egentligen bara säga TACK för en trevlig lässtund och hoppas på fler böcker i samma anda :-) och önska dig en fortsatt trevlig sommar.
Hälsningar Anna-Lena
Hej Anna-Lena, varmt välkommen hit och vad ROLIGT att du tycker om min bok!!!
Femtio rocks. Bara så att du vet.
Hej "O"....vi chattade lite på SLAA's sida 2009. Läste just ut din bok "Casanovas kvinna". Separerade med min dåvarande porrmissbrukare 2010. Återgick 2011. Separerade igen 2012. Så svårt när man inte vet vilken röst som är jag eller Medberoendet. Mitt liv rinner bort. Givit denna man 7 år. Jag trodde vi skulle skaffa barn osv. Nu är jag 42 och just blivit arbetslös också. Vi älskar varandra djupt, och han har gått på DYS mellan höst 2010 till vår 2012. Men jag deltog aldrig på DYS, jag tyckte rftersom vi ej bor ihop behövde jag liksom inte bry mig om det där, det var hans resa. Kanske bör jag nu ta tag i mitt medberoende, eftersom han jobbat mycket med sitt och jag vill ju att vi ska kunna leva ihop. Jag står även vid ett vägskäl där jag måste ta reda på vad jag vill jobba med och jag känner starkt att jag vill hjälpa andra. Din just utlästa bok fick mig att börja grubbla å fundera kring coachning eller anhörigtetapeut. Har du några tips på var jag kan börja leta? Bra utbildningar? Har du klienter? Kan man gå till dig? Hoppas du mår bra idag och jag undrar också om du lever med din " Jonas" idag? Kram Trasan
Hej Trasan.
Jag rekommenderar ALLA som lever, eller har levt, med en sexmissbrukare att gå till Dysberoendekliniken.
Jag mår bra, tack (frågor om mitt privatliv svarar jag inte på i bloggen).
Kram Åsa
Ok det förstår jag att du inte vill vid närmare eftertanke. Ville liksom bara höra om en " bra utgång" på ett sånt förhållande. Ovan med bloggande, kan inte reglerna. Jag får gå till DYS och se om jag kanske behöver stöd ändå. Förlåt övertrampet. :) din bok var väldigt bra och inspirerande hursomhelst, tack! Kram Trasan
Trasan, du behöver inte be om ursäkt, det är många som undrar just det.
Ja, gå till DYS. Jag älskade det!
Skicka en kommentar