Regndroppar som mindre golfbollar

studsade på bilen, på vägen och på oss när vi sprang de fem meterna till polisstationen. Då hade vi suttit i bilen i fem minuter och väntat på att det värsta skulle gå över.
Mest synd var det om mamman som med sin bebis i barnstolen försökte hitta sin bil. De måste båda ha blivit totalt, total, totalt genomdränkta.

Nu skiner solen som om eftermiddagens åskoväder aldrig har hänt.

(Teliatornet borde ligga risigt till för blixtrar, men det ser helt och fint ut fortfarande.)