fredag 5 oktober 2012

Skrivdag hos Hellberg.

Men först: modiga, modiga, fina 14-åriga Lovisa som vågar berätta om våldtäkten hon blev utsatt för, just nu på Nyhetsmorgon.( Nej, hon blev inte utsatt just nu, men ni förstår vad jag menar.)
Hur svårt det är att förstå effekten av ett sådan övergrepp visar den manlige programledarens fråga: "Har du lämnat det här bakom dig nu?"
Jag tycker att sådana frågor är konstiga men kanske är de också ett indikation  på att det finns en allmän uppfattning som säger att en våldtäkt inte är så farligt, att man går vidare - som i flickans fall en månad senare.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Här saknas är en skrivstuga, den kommer här.


8 kommentarer:

Joanna Björkqvist sa...

Fantastiskt av Lovisa att våga berätta - vilken tjej! Och jag håller med om att programledarens fråga känns väldigt konstig. Undrar om han ens fått ja om frågan ställts 30 år senare...? Händelsen kommer troligen alltid att vara en del av henne, men förhoppningsvis kommer hon att må bättre och bättre med tiden... Hoppas hon kan få fler att våga berätta vad de utsatts för. Skulden måste bort.

Spader Madame sa...

Modigt och bra för oss andra, men är det det bästa för henne? Kanske. Men det har bara gått någon månad och flickan är väldigt ung. Känner mig kluven till själva grejen. Att offer för våldtäkt inte ska behöva känna skuld är självklart och om det är här en del av hennes läkningsprocess så fine. Hur som helst håller jag på henne. Så klart!

Åsa Hellberg sa...

Japp, såklart vi gör!

Åsa Hellberg sa...

Precis!

nillas liv på pinnen sa...

Hur man kan ställa den frågan till en fjortonåring som blivit våldtagen fattar jag inte. Vilken jävla idiot, får jag lust att säga. Så jag gör det. Jävla idiot.

Åsa Hellberg sa...

Jag instämmer, även om jag förstår att han inte menade något illa.

Singelmamman sa...

Funderar på att slå något hårt i huvudet på intervjuaren och två timmar senare fråga om han kommit över det nu.

Kati sa...

Men gud vilken fråga att ställa. Jag tror som Joanna att det är något som förmodligen sitter kvar resten av livet. Vilken jäkla korkskalle.