Laila Bagge.

Jag gillar dig som tusan (ser på Berg flyttar in.)

"När kommer du?"

undrade min väninna som aldrig någonsin tagit ett nej på allvar.
Jag svarade inte utan skickade en bild på min godispåse.
Sedan passade jag på att skicka den till fler, och då blev jag inbjuden till ännu fler partys.
Men det är påsen och jag ikväll.
För att jag vill. Det är inte ett dugg synd om mig, tvärtom är jag en lyckost som kan välja.

Nyårsafton har aldrig varit viktig för mig annat än som en möjlighet att göra nya val

Unge herr Hellberg, och långväga väldigt trevlig och söt gäst, är på galej, och de var väldigt fina när de gick.
Själv tänker jag ligga i min soffa och invänta det nya året.
Jag har förhoppningar på 2013.

Gott slut, mina vänner.
Och ett riktig, riktigt Gott nytt år!

Hornby, och inget annat.

Här är en bild från filmen.

Ska se Fever Pitch, från 1997,

nu (på Silver, en kanal jag aldrig ser på vanligtvis.)
Med Colin Firth i huvudrollen.
Första gången jag ser den.
Jag tror att jag har läst boken (Nick Hornsby).

Någon som har sett den?

Mina vänner ska åka till New York i början av maj,

och när jag kom på det var jag tvungen att titta på mina bilder därifrån igen.
Det är åtta månader sedan vi var där, vilket betyder att om fyra månader fyller jag 51.
Jag kanske ska sikta på ett återbesök när jag fyller 52?
Jag räknar med att vara rätt rik då (man får önska sig saker på nyårsafton också, man måste inte bara avge en massa löften.)

Kanske har jag satt in alla mina pengar på den här banken (Bank of America) vars entré teveserien "The Newsroom" lånar.
Yes, been there, så jag känner igen mig. Hurra.

Jag erbjöd mig att lämna lägenheten

för att sonen och hans vänner skulle kunna hänga här ikväll, men han tackade nej.
Då då. *Trampar iväg till Konsum och lösgodiset för 57 kronor kilot.*

Snälle Robert

har också med Sonja på sin lista!
Tusen tack!

Vilken fantastisk lista att få vara med på!

Jag som älskar listor.
Årets bästa 2012.

Hurra!

Grattis Mormor

Idag skulle du ha fyllt 100 år, fem minuter innan vi ringer in 2013.
Jag hoppas att du har det bra var du än är. Jag måste medge att innan du och morfar dog så trodde jag att ni skulle vara borta för evigt.
Så blev det inte.
Det är väldigt märkligt.

Inte så att ni hemsöker mig, det är bäst att säga till de som läser det här, men att ni skulle vara borta? Nä, så är det inte.
När det gäller dig, morfar och min styvpappa så tror jag på en himmel.
Det är alla andra som ligger under mossa.
Men jag kan ha fel.
Det kanske blir ett himmelskt party på din födelsedag.

I vilket fall som helst så ville jag mest säga grattis och att jag saknar dig.
Du kan väl hälsa de andra?

Den här tevekvällen

vet jag inte vad jag ska göra med.

Vad tycker ni?

20.00 Avatar (på 4:an, har fortfarande inte sett den.)
21.00 You´ve got mail. (på 5:an.En av de bästa romantiska komedierna någonsin.)
20.00 New York, I love you (på 7:an. Har inte sett, låter bra.)
20.00 På spaning med Brindget Jones (8:an. What can i say. It´s Colin.)

Fattar ni vad svårt?

Kom in lite sent, men filmen Miracle

är en sådan där som ger rysningar, så som bra sportfilmer gör.
Kurt Russel är lysande som coach för det unga hockeyteamet från USA.
Sann historia vilket gör det extra rysigt.

Det där med att skriva flera böcker om samma

person var en utmaning.
Hur skriver man en tvåa som inte känns som en upprepning av ettan (vilket mer handlade om vad jag ville prova, än vad ni skulle tycka/tänka)?
Jag bestämde mig tidigt för att det måste handla om dramaturgin, att ett nytt driv måste in i berättelsen. Gå från vänskap, förändring och kärlek till vänskap, sökande och kärlek.
Idag är jag glad att jag valde att göra så istället för två stycken Sonjas sista vilja.
Ni tycker så olika om böckerna och det tycker jag är jätteroligt!

Den nya har vänskap, mod och kärlek som tema.
För mig fungerar det att sätta en rubrik.
Det blir en fin röd tråd av det.
Tycker jag alltså.

Det blir inte sötare än så här.

Hittade filmen hos Anna Fredriksson på FB.

God morgon.

Och det kan kanske tyckas vara en konstig hälsning kvart i elva, men om ni hade varit i min MÖRKA förort hade ni förstått.
Dessutom sover den yngre Hellberg fortfarande. Han ska strax väckas eftersom det är rumsstädning på gång. Han ska få gäster och då är det visst viktigt att det är rent.
Här är han drygt åtta månader och har själv blivit ren.

NEJ!

Man får inte sluta en säsong/en bok/en film/någonting på det sättet som Downton Abbey slutade idag.
Det är förbjudet.

2012

Snodd lista från Agneta 


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Ja, jag signerade böcker i boklådor här och där, och så fyllde jag 50!

Höll du några av dina nyårslöften?

Hade inga.


Dog någon som stod dig nära?

Nej

Vilka länder besökte du?

USA på riktigt. Mentalt och via google betydligt fler. London, Paris och Mallorca har fått många, många besök.

Är det något du saknat år 2012 som du vill ha år 2013?

Pengar. Det är inte alls fränt att vara en fattig kulturarbetare.

Bästa köpet?

Ny dator så att jag kunde skriva klart Sonja hemlighet och min nya fantastiska bok.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att få resa till New York med min son och mottagandet av Sonjaböckerna förstås.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och.

Hur tillbringade du julen?

Hemma med min son och katt.

Blev du kär i år?

I mina karaktärer eftersom jag skapar helt fantastiska män.

Läste du någon bra bok under 2012?

Ja, flera, och jag vill gärna lyfta Hans-Olov Öbergs Djävulens tonsteg och Någon att lita på. 

Favoritprogram på TV?

Oj, oj, oj. Var ska jag börja? Greys förstås. Repriser varje dag, 17.05. Scandal, ny serie som går direkt efter 

Grey´s på onsdagar. Och så The Newsroom och Suits, som jag ser med sonen.Så här i semestertider ser jag 

dessutom gärna David Letterman och Piers Morgan, i vanliga fall sänds deras program när jag sover. Och 

Trinny och Suzannah får jag inte glömma. Och inte Downton Abbey. Love it. Julspecial i kväll 21.00.


Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Traskade från södra Manhattan till mitten och så åt jag finfin mat här och på utefiket nedan.

Jag blir fortfarande rörd när jag tittar på bilderna från vår resa.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Min inkomst från 2007.

Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
Uppdatering nu när jag har läst frågan ordentligt: Upp och ner, mer mascara än föregående år.

Vad fick dig att må bra?

Att min son är så bäst och tusentals betydelselösa saker som att Sonjas sista vilja i pocket är tillbaka på Adlibris top 100. Hehe.


De bästa nya människorna du träffade?

Oj, jag har träffat massor med nya människor och inte en enda knäppis, bara en massa braiga.

jag vaknade klockan nio,

och sedan dess har jag inte gjort någonting.
Nothing.
Nada.
何も

Jag behöver verkligen ett nytt skrivprojekt!

Det där med att ha en låt i huvudet ...

"How do you keep the music playin´."
Från filmen med Goldie Hawn och Burt Reynolds, som jag såg häromdagen.

Den sjunger i huvudet när jag vaknar och ekar sedan hela dagarna, och jag behöver förslag på något nytt innan jag blir totalt vansinnig.
Tack!

22 timmar

håller mitt telefonbatteri. Då har jag inte rört telefonen annat än när jag skickade ett sms.
ETT sms.
22 timmar.
Sony Xperia Sola.
Vi är inte överens just nu.

Gullungar, det är LÖRDAG.

Ska vi prata om Bachelorette?
Har ni sett det någon gång?
En kvinna ska välja sin husband to be bland sisådär 20 välrakade amerikanska kandidater (det fanns en svensk variant, men den höll i en säsong och var rätt värdelös tror jag. Det finns också en mansvariant, alltså  där en hane väljer bland 20 honor.)
Det är drama, tårar och otroligt mycket hångel.

Jag är inte särskilt pryd och har inte minsta släng av bacillskräck, men att hångla med mer än en åt gången är väldigt konstigt och lite äckligt i min värld.
Bacheloretterna hånglar med alla tjugo. I alla fall nästan.
Och alla tjugo är kära i Bacheloretten redan innan de anländer till slottet där kysseriet ska ske.

Det är ett oerhört märkligt, och därför fascinerande, teveprogram.

Idag ska sonen och jag se sista avsnittet av första säsongen av " The Newsroom."
Otroligt bra serie.
Nästa säsong börjar tyvärr inte förrän i sommar.

En annan, lika bra, är snart tillbaka.
Suits.
Har gått på Svt. Säsong tre börjar i januari.

Sötaste filmen någonsin

går just nu på fyran; Happy feet.
Tyvärr kan jag bara titta tills klockan åtta för då ska jag svara på vart vi är på väg.
Jag har fel varje gång.
Men det gör inget.
Har inte Fredrik Lindström ett väldigt fint leende?

Bild P4

Här med Lotta Bromé, en av deltagarna i kväll.
Jag hejar på henne och Carl-Jan.

Jag inser att inlägget nedan kan tolkas som om

jag går med någon form av håv.
Det gör jag inte. Aldrig faktiskt.
Självförtroende går upp och det går ned, oavsett var andra tycker ... så håvar är ingen idé alls och bokkontrakt ger bara tillfällig lindring tills en redigering börjar ... eller när boken kommer ut ... eller när man har skrivit nästa manus.
Jag tror att det är så för alla. Emellanåt.
Varning blir det först om det är hämmande eller om man sjunker lägre och lägre.
Min fredagsdipp går över, troligtvis är den borta i morgon bitti.
Men tack för alla hejarop.
Ni är väldigt gulliga.

Jag är nervös så att jag skallrar tänder

över vad förlaget som jag har skickat mitt råmanus till ska tycka, och jag törs inte öppna och läsa igen ifall jag helt plötsligt tycker att det är bedrövligt.
Det är fredag och det låga självförtroendet har trätt in.
För att riktigt späda på det tänker jag läsa en bok.
Av en erkänt duktig skribent.
Det kommer inte att göra min känsla ett dugg bättre men jag tänker att det väl är lika bra att vältra sig medan jag ändå är gång:
Det där med att släppa böcker var roligt så länge det varade.

Det blåser,

vilket gör att rutorna på taket under vår lägenhet emellanåt rister till så att det låter som om någon borrar sig in genom ytterväggen till sonens rum.
Om jag duschar låter det genom den andra väggen också.
Vad tycker ni?
Ska jag fixa stereoljud, eller vänta tills han vaknar?

Jag har blivit bjuden på finlunch idag,

hos Simona.
Med Pernilla.
De där två är så trevliga att jag fortfarande ler, faktiskt.

Och kolla den fantastiska menyn:

Jag fick en påse av de runda kakorna, macarons (?), av Pernilla.

Jag ska bjuda sonen på en sådan nu.

Det har varit en fin dag i en annan förort.

Sanna har läst Sonjas hemlighet.

"Det jag spontant känner när jag läst klart "Sonjas hemlighet" är att det måste komma en bok till, som

talar om vad som ska hända om ett år när nu arvet är klar och vad de har för planer med pengarna.

Jag vill också veta hur alla dessa människor knyter ihop sina band - först till partnern och sina

nära men också till varandra (karaktärerna som varit med i boken).

Den ger liksom föregångaren mersmak!

"Sonjas hemlighet" hade lite mer tyngd (än "Sonjas sista vilja" som jag tyckte jättemycket om för

att den var så flirtig, lättläst och lite som att flyga på moln) vilket passar bra när man ska nysta upp hemligheter.

Den var lite mer "spännande" men den gav mig en möjlighet att lista ut hemligheten.

Du skriver på ett sätt som gör att jag lätt ser hur karaktärerna ser ut och hur det ser ut runt omkring

dem (utifrån min fantasi eller erfarenheter)

Jag tyckte om att de olika karaktärerna verkligen är olika som personer och beter sig olika - det är en konst att få alla

att vara så olika. Jag kunde reagera både roat, irriterande och igenkännande i olika situationer och på de olika.

En sak jag saknade var en lite mer förklaring på kopplingen Kicki och Fredrik hade till "tjejerna" eller

deras män - eller Sonja om den fanns.

Jag gillade den här boken på ett annat sätt än den första.

Den förra var mer flirtig och lite mer drömmande - och väldigt lättläst och jag mer eller mindre sträckläste den.

Den här var mer eftertänksam, vardagsnära men också spännande och med känslan; "bara ett kapitel till

men ändå kändes det som jag behövde "smälta" lite då och då innan jag kunde fortsätta.

Boken känns som "fast mark under fötterna" men inte förankrad utan med känslan att jag kan lyfta när jag vill!

Jag gillar din författarstil och att den inte är helt lika hela tiden som får mig att tänka "kan det komma

en deckare nästa gång?".

Tack för ännu en fin upplevlse

Sanna"

Tusen tack, Sanna!

Två recensioner av Sonjas hemlighet.

Den första gillar inte, medan Bim gillar mycket.

Idag ska jag på lunch med ett par finfina författare och jag ska få skjuts av den ena hem till den andra.
Sådant är lite lyxigt tycker jag.
Inget ansvar, bara åka med.
Vet ni hur mycket jag längtar efter det ibland?

Fjällbacka.

Min hemort.
När jag var på Bokia och signerade kom det en äldre kvinna och frågade efter böcker av den där fjällbackaförfattaren.
Det var inte mig hon menade, kan jag berätta.

Det känns som Fjällbacka är taget av andra, hur jag än bär mig åt framöver. Kul kuriosa, snarare än att jag faktiskt växte upp, och formades där, mitt emellan hav och berg.

Idag börjar Fjällbackamorden på ettan 21.00.
Den andra Hellberg bryr sig inte ett dugg, men det gör den här.
Jag ska sätta mig jättenära teven.

Ni vet att jag hakar upp mig på ord,

och nu har jag ett nytt som jag ställer mig rätt frågande till när det används som en uppmaning till andra:
Njut!
Det står i kommentarsfält överallt, inte minst på bloggar och FB.
Vad är det för uppmaning? Njut!???
Vad vill man säga?
"Du som ska till Bahamas, njut! av resan"?

Njut! och Unna.
Hemska ord.
Kan vi bestämma oss för att lämna dem 2013?

Jaha. Annandag.

Då tycker jag att vi pratar om snödjup.
I Stockholm har vi 40 centimeter, utom högarna på min gård som säkert är två meter.

En som har problem med snö är Ove i "En man som heter Ove."
En varm berättelse om ordning och reda, sorg och kärlek.
Mitt betyg: Läs den, för tusan.

Om det är någon snö i kvällens Läckberg-Fjällbackafilm vet jag inte.
Det återstår att se. 21.00 på ettan.

Tyvärr är det ju så att min favoritgubbe,

Colin Firth, är en totalt värdelös filmkyssare. Han verkar tycka att det är oerhört obehagligt.
Tack och lov har han andra fördelar.

Min absoluta favorit på filmkysshimlen är Pierce Brosnan. Det spelar ingen roll om motspelerskan är Meryl Streep, Iszabella Scorupco eller som idag, Teri Hatcher, han går all in med dem allihop.

Något måste jag ju ägna mig åt att tänka på när åttan vägrar sända filmen jag ville se.

Men vad f-n,

Tv 8 visar En kvinnas doft, Chocolat visades igår.
"Sen tablåändring."
Jag är lite besviken.

Ikväll 21.00 ska jag se Chocolat.

Det är den enda av kvällens filmer som jag inte har sett.
Juliette Binoche, Judi Dench och Johnny Depp är väl en fin uppställning skådisar tillsammans med Lasse Hallström som regissör?

Heja Olivia

som vågar prata om att hennes pappa var alkoholist. 
Var.
Han dog av skadorna från drickandet.
Då var hans dotter 22 år.

17.05

3:an.

Om ödet får bestämma.

Kate Beckingsale & John Cusack.

Nu tycker jag att vi pratar om mina gröna växter.

Ni har redan sett att min orkidé börjar få fart och nu vill jag gärna visa vad mina två doftrankor håller på med ... i samma fönster.
Det här är den nyaste, den har bott här sedan i april.

Den har fått skott som växer som ogräs och jag är förstås överlycklig
eftersom jag inbillar mig att det betyder att jag är en omtänksam och
vänlig blomskötare.

Den nedan är drygt ett år äldre, och har bringat mig stor glädje genom två
blomningar.
Jag antar att jag borde planterat om den, sedan i somras har den mått pyton.
Nu ser de flesta blad ut så här.

Gula, ledsna och småtuggade på av monsterkatten.
Inte ett nytt blad på ett år.

När man då som av en händelsebetraktar det som man tror är ett "elände", och ser små skott
även på den här gamlingen, är det nästan en religiös upplevelse.

Ser ni?

Kan det vara för att de för första gången i mitt fönster, har fått växtnäring?

Juldag och det är dags att göra lite nytta.

Jag ska tvätta och inbillar mig att alla andra struntar i sådana saker idag. Då får jag vara ensam vilket passar mig fantastiskt bra.
Annars har jag två böcker på agendan: I niqab på Stureplan och En man som heter Ove.
Mer än så tänker jag verkligen inte anstränga mig den här dagen, som trots allt är min julfavorit.

Visst är det här en bra dag?

100 poäng till Sarah Dawn Finer, som inte bara är julfin

utan också smart, varm och lite berörd av uppdraget. Det är värdigt. Heja Sarah!

Hittills idag har vi delat sett  ett avsnitt av Newsroom, ätit skinkmackor och en ask aladdin, ojat oss över hur många "jag är inte rasist, men ..."-grupper det finns på FB, spelat NE, kunskapsjakten, två gånger. Ätit wokad kyckling och nu ska vi se ännu mer Newsroom.

Ungefär så, julafton 2012.
Inte alls dum, faktiskt.

Vilken tur jag hade.

Häromkvällen började BBC entertainment sända "Sense and Sensibility" (Förnuft och känsla, 2008) precis när jag skulle zappa förbi, och tredje och avslutande avsnittet är idag, 10.50.

Jane Austen passar väl fint en sådan här dag?

Tomten - Viktor Rydberg.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta -
"nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta" - 
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen - 
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; -

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Den är här nu.

Fyra kilo kan verka en aning överdrivet för två personer.
Men, inte alls. Man skär alltid centimetertjocka skivor och vips är skinkan slut.

Under dagen har vi kollat på en show med Ricky Gervais (det är bondande att skratta med sina barn,) och sedan första avsnittet av "Newsroom". Vi ska se alla tio, två om dagen, fram tills hans nyårsbesök kommer. Ruskigt lovande början.
Julledigheten har så här långt varit mysig.

Nu ryker första centimetern med en sked Gästabud på toppen.
Vad säger ni?Ska vi köra igång julen 2012?

Camilla Läckbergs mamma Gunnel

är  min mammas klasskamrat, och just nu är hon med Camilla på tv4.
Hon är jättebra och pratar härligt som vi fjällbackabor gör (när vi är hemma ...)
Heja Gunnel!

"Nu orkar nog inte jag med fler",

sa sonen om klapparna en julafton för många år sedan.

Jag hoppas han har samlat på sig minnen av överdådiga klappberg så att han kan ta fram dem i år när det är tomt under granen.
Tur att han var såpass vuxen när hans mamma bestämde sig för att bli kulturtant, att han faktiskt förstår.
För det är en av min fasor, det där att göra honom besviken, vilket är mycket mer mitt än hans problem.
Numera förstår jag det (det tog några år av terapi), men känslan hänger ändå inte alltid med.

Jag ska strax slira iväg till centrum med min Dramaten. Törs inte bära något med den här usla ryggen.
Ingen av oss är julmatsmänniskor. Skinka, that´s it.
Jag föreslog köttbullar och prinskorv, men möttes bara av ett skakade huvud.
Hans förslag var att woka lite.
Tja, vi bestämmer själva, så wok och skinka it is.

Downton Abbey

Jag är lika såld som alla andra. Säsongens sista avsnitt ikväll.
Hade jag inte sett det hade jag nog sett "Välkommen till familjen" på trean, samma tid. Helt okej romantisk komedi med Sarah Jessica Parker.

Det var väl det.
I morgon ska jag läsa klart Ove.

Dagens lässtuga.

På Ibiza.
Frän, eller hur?

På blomfronten en hel del nytt.

Från förlaget:

Från sonens farmor och farfar:

Tur, för mina egenköpta hyacinter börjar blomma ut:

Dan före dan före dopparedan.

Eftersom jag knappt ska köpa några julklappar alls i år, tänkte jag ta en sväng till centrum vid sextiden,  istället för nu när det är kaos.
Smart va?

Så länge tänker jag läsa om Ove.
Många säger att det är årets bästa bok.

Mat, gran och på spåret.

Sonen har tillbringat tre timmar med sin mamma. 

Tjoho, säger hon om det.

De blå kulorna är hemsläpade från Köpenhamn ett år när sonen

absolut skulle ha blå kulor, och det inte fanns att få tag på någonstans här hemma.

Vad gör man inte, liksom ...

Hörrni, det där med att städa är verkligen inte roligt.

Men nödvändigt av flera skäl, varav ett att jag fick hundra böcker häromsistens och därför ryker nu mina pocketböcker till biblioteket innanför vår tvättstuga eftersom jag bor pyttelitet och mina bokhyllor redan är fyllda av sådant jag inte har läst.
Saknar jag dem kan jag ju alltid gå dit och låna.

Något annat som inte är roligt är att jag har ont i ryggen precis där jag brukar få ryggskott (brukar = har haft två ggr), alltså smyger jag fram för att inte förvärra det. Mjuka, långsamma rörelser istället för snabbt och tufft avklarat.
Ja ni fattar.

I alla fall.
Alla tomtar som kommer fram idag kommer att få stå på mormors skåp i hallen. Det räcker med granen i vardagsrummet för att jag ska få pyntnog där.
Granen monteras ihop ikväll samtidigt som julmusiken flödar.
Den här till exempel.
Min sons Jinglebellsvariant:

Fråga till er som såg/har sett Love Actually.

Är det inte orättvis att tjejen med den sjuka brorsan inte får kontorets hottie, Carl, när alla andra historier slutar lyckligt?
Jag tänker låtsas att de får varandra!

Jag har ingenting att göra!

Så känns det trots ouppackade julsaker, oinköpta juklappar, olästa böcker och orena kläder.
Det värsta är att jag inte vet vilken historia jag ska berätta nästa gång.
Eller så är det bra.
Jag behöver verkligen ta tag i allt det som står på första raden.

Det snöar i min förort.
Tänkte att ni ville veta det ...

Nu börjar den!

Meddelande till den romantiska allmänheten.

Ikväll är det dags.
21.00 på tv3.
Love Actually.

Då så. Då var manuset ivägklickat.

Jag tänker inte titta i det igen innan jag får feedback från förlaget som jag skickat det till.
Skulle det bli antaget kommer det ändå att stötas och blötas med en redaktör, och då det är bättre att vänta än att börja själv.
Om det inte skulle det inte bli antaget?
Det blir det. Av någon.
Det måste finnas fler än jag som gillar de här karaktärerna. MÅSTE!

(Egentligen skulle jag vilja maila det till er allihop för att ni ska få lite trevlig julunderhållning, men det är inte så det går till, tyvärr.)

Jag gjorde något med min rygg i morse

och nu har jag proppat mig full med rosa piller.
Att sitta fungerar tack och lov alldeles utmärkt, och min skrivkatt och jag är redo för en korrigeringsrunda till.
Vi flyttar oss hit, ljuvligt litet ställe.

Torsdag. Vad säger vi om det?

En av Sveriges mest populära författare just nu

är Fredrik Backman, ni vet han som jag fick pryda ett skyltfönster med häromsistens.
Idag var han i Farsta Centrum och signerade sin bok.

Det sägs att man ska behöver magstöd för skrattmusklerna och näsdukar för allt sorgligt.

Han har Sveriges roligaste blogg om ni inte redan visste det.

Åh, den är BRA!

Jag känner mig nöjd, fattar ni?
Det finns detaljer som jag måste lösa i morgon bitti, men sedan är det vysch iväg till ett förlag som ska läsa.
Därefter startar tumhållningen och jag sällar mig därmed till er som har manus på vift.

Det är en rysare!

I kväll måste jag göra ett val.
Greys eller tredje och sista delen av Sandhamnsmorden?
Just nu lutar det åt Greys. Morden kan jag se på tv4Play.

En ny favvis, som jag gillade redan i förra omgången, är polisen, spelad av dansken Jacob Cedergren.

Bild Tv4

Hade jag varit Alexandra Rapaport hade jag valt honom.
Malmsjö är läskig i sin roll som hennes make.

Det var väl det, tror jag.

Robert har läst Sonjas sista vilja.

Det är så få män som har gjort, att det blir lite speciellt.
Tusen tack!

Jag har putsat läsglasögonen,

fyllt på kaffekoppen och doppat näsan i hyacinterna. Rödpennan ligger framme, håret sitter i en tofs och dagen morgonrock är rosa.
Därmed är jag helt och hållet redo att läsa igenom mitt fjärde manus.

Hurra!

Jag undrar om ni förstår hur många böcker jag har

som väntar på att bli lästa.
Jag ljuger inte om jag säger 40.
Jag ska börja med Fridas "Den vita frun", för den har hon skickat till mig.
Och signerat.
Det är en bok som jag vill sträckläsa, precis som Malin Persson Giolitos nya "Bortom varje rimligt tvivel", och jag tror att jag har tid med båda under julhelgen ... när jag sett Stolthet & Fördom för sjuttioelfte gången.

Jag tänker rulla ur soffan först fram åt nyåret.

Vet ni hur sugen jag är på att läsa mitt nya manus?

Väry.
Men det blir ingenting med det idag.

Däremot kan jag berätta om en bok jag läst; den andra delen i en trilogi av Hans-Olov Öberg. Den första, Djävulens tonsteg, var snorbra. Den andra, Någon att lita på, är ännu bättre.
Första boken var en rätt klassisk pusseldeckare, medan man i andra redan vet vem som gör vad.
Lagom läskighet, underbart nyanserat språk och en riktigt bra story ger betyget: 
Läs för tusan!

PUNKT!

I morgon ska jag läsa och göra korrigeringar.
Oiii.

Gestalta, gestalta, gestalta.

Jag vet inte vad ni säger, men har det inte gått inflation i att beskriva hur någon går över ett golv, hur varje golvplanka låter och hur gardinen fladdrar i det öppna fönstret på andra sidan rummet?

Jaha,

som om jag skulle ha något att säga?
Det har jag inte.
Jag skriver.
Idag härifrån.

Tjohej, nu går det undan.

FEM korta kapitel kvar och hade jag inte skrivit så fel som jag gör just nu hade jag fortsatt.

När jag skrev Sonjas hemlighet vet jag att jag drog ned på takten när jag närmade mig slutet och skrev ett kapitel om dagen men här är det precis tvärtom.
Så kan det tydligen vara.

Nu ska jag faktiskt dammsuga.

Så där ja. Sista skrivveckan inleds idag.

Jag hoppas kunna sätta punkt onsdag.

Nu kör vi. Från det här underbara huset. Åh.

Kommer ni ihåg för två år sedan,

när sonen jublade för att han hade vunnit 25 000 på Bingolottos uppesittarkväll, men när vi kollade numren - efter att ha dansat, sjungit och egentligen redan gjort oss av med alltihop -  hade han kryssat i ett fel?

Jag vet inte varför jag kom på det nu, kanske för att det viftades med sådana lotter i centrum idag.

Förresten, sa jag att Kati kom till signeringen idag?
Kati som skriver chick lit och som har ett manus ute just nu.
Jag är helt säker på att hon är en av dem som kommer att nå sitt mål!

Det var så roligt att signera,

och en hel hög med böcker gick åt. Det är ju onekligen roligt att i princip kunna peka på fläcken där Sonja dör (roligt och roligt, äsch, ni vet vad jag menar ...)

Annars då? Tredje advent. Min regelbok säger att det nu är okej att dekorera granen, ta fram alla ärvda tomtar och hoppas på att barnens gamla flirtkulsdekorationer håller även i år (eller inte.)
Här blir det inte en tomte innan jag har städat och det orkar jag inte göra idag.
Jag tror inte att det blir gjort förrän jag är klar med mitt manus, om jag ska vara helt ärlig.
Så på torsdag kanske?

Hur har ni det med granar och sånt?

Min fina skrivkompis.

Dagens skrivstuga

har vi varit i tidigare.
Det gör inget.
Nu kör vi.
Tjoho.

Signering 14.00 Bokia Farsta centrum.

Ska bli väldans trevligt. Jag behöver bli uppmuntrad. När jag skulle göra det lite mörkare i mitt rum igår såg jag inte att min amaryllis stod lite snett och att två av tre knoppar fastnade i persiennen.
De gick förstås av och nu ser den sista knoppen jätteledsen ut.
Och jag blev också jätteledsen.

Så jag behöver min signering.
Sa jag att det var klockan 14.00?
Och att man får Sonjas sista vilja i pocket som present om man köper Sonjas hemlighet?

Jag har inte skrivit något om gårdagens

dåd i USA. Jag vet inte vad jag ska säga, ändå känns det som om jag måste visa att jag bryr mig, att det här inte bara passerar utan att jag får säga; jag är så, så ledsen.

Tjugo barn mellan fem och tio år är döda. Skjutna till döds av en tjugoårig ung man; son till en av barnens lärare, som han mördade innan han åkte till skolan och mördade barnen, och sex vuxna ur personalen.
På CNN, som jag såg i natt när jag kom hem från Göteborg, sa en person till de samlade föräldrarna som väntade på information om sina barn ungefär så här:
om du inte vet något om ditt barn i det här läget så kommer inte ditt barn tillbaka.

Om någon sa det till mig.

Det verkar som om Bokia Kungsmässan är populär.

Idag sitter en annan Fjällbackabo på stolen.

Skitkaxiga kläder.

Om det hjälper vet jag inte.

Att det inte blev mer än femtonhundra

ord idag beror enbart på trötthet. Fingarna seeegar siiig fraaam ööööver tangeeeeenterna.
Men det gör inte ett dugg, jag kommer att kunna skriva lika många i morgon förmiddag innan jag ska signera böcker på Bokia.
Just nu är jag väldigt förtjust i mitt nya alster, längtar efter att få skriva mycket och länge, och jag tror faktiskt att jag kan ge er ett totalt subjektivt genomläsningsomdöme redan på torsdag.
Det är hisnande.

Jag började första augusti och det har tagit ungefär en månad längre än jag tänkte från början. Optimalt om jag kan skriva mer eller mindre på heltid är tio veckor för ett råmanus. Längre tid ska det inte behöva ta, inte med min typ av böcker som inte kräver någon nämnvärd research.
Den här gången var båda Sonjaböckerna aktuella, och det har varit mässor, signeringar och helger hit och dit som har gått bort, så det är ändå ett helt klart godkänt arbete.

Fattar ni att jag snart är klar?
Arbetsnamnet på den här boken har varit "Korsningen".
Jag tror att jag ska döpa om den till "En liten värld."

En svensk hjälte. Det är inte svårt att förstå varför.

Jag kom hem,

om än en timma senare än planerat.

Bokia Kungsmässan ochBokia Frölunda Torg var jättetrevliga och i butikerna hade en supedeal under min signering: Köp Sonjas hemlighet och få Sonjas sista vilja, i pocket, på köpet.
Det ryktas om samma upplägg i Farsta i morgon.

Och så fick jag ju träffa bloggkompisar, Hanna Lans och Anna. Det är alltid lika roligt, och det känns som man känner varandra trots att man inte har träffats tidigare. Visst är det märkligt?
Här knixar Hanna och jag.

Jag hade sådan tur när jag åkte hem att en vän till mig kom ombord och att vi kunde sitta tillsammans.
Den drygt tre timmar långa resan gick tack vare det jättefort.

Jag skrev två sidor på tåget igår och idag blir det minst tio till.
Nu kör vi. Jag tänker gå i mål nästa vecka!

Dagens perfekta skrivarlya.

Väckarklockan har inte ringt än,

men jag har varit uppe en timma. Ska strax duscha och piffa till mig lite, eftersom jag måste dofta gott när jag ska signera böcker i en sådan fin stad som Göteborg.

När man som jag ska sitta på ett tåg några timmar innan jag kommer till bokhandeln måste jag tänka till på kläder.
Jag tänker skrynkelfritt. Svart. Och mycket tingeltangel.
Och håret ... som borde ha kapats för länge sedan, vet jag ännu inte vad jag ska göra med.
En tofs känns lockande.
Mascara får jag kladda på när jag kommer fram. Jag kan inte skriva på mitt manus om ögonen kliar.

Och ja, som gammal flygvärdinna så har jag med mig lite overnightprylar om, mot all förmodan, tåget bestämmer sig för att inte åka tillbaka med mig ikväll. Rena underkläder, tandborste och laddare till telefonen.
Annars kliver jag in här igen vid halv tolv.
Vi hörs då.

Hamburgare och lussebullar.

En så mycket bättre kombination går nog inte att hitta en luciadag.

För övrig har jag ingenting att säga så jag tror att jag stänger boxen för idag. Jag ska pimpa mina kortklippta naglar, det är det enda to do jag har att göra ikväll.

Jag BORDE dammsuga först. Det är dock inga ord som är särskilt verksamma i det här hushållet. Varken borde eller dammsuga.

Vi får se. Kanske.

Go natt, bloggen.

Jag är manusbesatt,

och veckomålet har jag redan passerat.
Det är bra eftersom jag åker till Göteborg i morgon.
Senast jag gjorde den resan fick jag ihop ett par sidor och jag tar med mig datorn, även om jag vet att det inte är optimalt skrivläge.

Kan ni skriva när ni åker tåg?

Exakt 40 år senare, i samma blad,

kan man läsa:

Jag var med

trots att mamma och mormor förbjöd mig.*


"Dinglegrabben  R'Obert  Axelssen,
10,  löpte  visserligen  igenom  alla
existerande  tonarter  när  han
sjöng  "Den stränge fadern",  men
han  gjorde  det  på  ett  applådknipande  sätt.  Så  slutade  ännu
en  fjällbackabo,  Åsa  Hellberg,
också  hon  10,  talangkavalkaden
med  vacker sång."

Källa Fjällbackabladet nr 33, dec 1972.

*Jaja, jag ska skriva men när jag väl gör lite research är det svårt att låta bli att läsa allt.
Det känns som igår.

1972 i Fjällbacka

Telegrafstationen
i Fjällbacka

Till  telestationen  i  Fjällbacka
var  den  1  januari  i  år  anslutna
571  telefonabonnenter  får  man
veta  i  en  i  Televerkets  Författningssamling  framlagd  statistik.
Siffran  innebär  en  ökning  med
45  i  jämför else  med  antalet  ett
år  tidigare.  Antalet  apparater
var  625  vilket  är  50  mera  än
motsvarande  antal  ett  år  tidigare.

Källa: Fjällbackabladet nr 33, dec 1974.

Efter en väldigt vacker luciamorgon

ska jag nu fantisera vidare.
Här är dagens skrivstuga.
Kämpa, kämpa!

PS glöm inte

morgondagens viktigaste program.

Det blir alltid sviter av ett strömavbrott.

Hos oss bråkade telefonen en stund och nu har Comhem problem som de också hade för exakt en vecka sedan.
Onsdag är min tevefavoritdag med Grey´s följt av Scandal.
Please, säg att femman är tillbaka 21.00?

"Vi åtgärdar just nu ett avbrott på samtliga tjänster, tv, bredband och telefoni i ditt område.
Beräknas vara åtgärdat: 2012-12-13 00:00"

Jag har annat att göra fram till 21.00.

Den här blompinnen ser inte till exempel inte riktigt ut att passa.

Kapar jag den så kan ni ge er katten på att blomjäkeln drar i väg 

två decimeter till.

Strömavbrott, men när jag tänt stearinljusen

kom den tillbaka.
Det första jag gjorde när den försvann var att spara dagens arbete.
Ordskörd : 3737, och det räcker mer än väl för idag.
Om jag orkar hålla den takten pratar vi faktisk bara om fem rena skrivdagar till.
Oiiiiii

Och med tanken på nedanstående

så undrar jag hur ni gör, ni som lyssnar på musik samtidigt som ni skriver?

Så här ser det ut hos mig.
Goa tanter och gubbar rör sig näst intill ljudlöst på teven som jag ser över kanten på min dator.

Men musik?
Nä, den underhållningen får mig bara att bryta ihop och det har jag tid med först efter nyår.

Det blir inte vackrare än så här.

Inte om ni frågar en storgråtande författare i Farsta i alla fall.

Lunch under skrivkoma

Och dagens hiss går förstås

till Tom Cruise som tydligen gav alla fans autografer och bilder i flera timmar igår.
Sådana stjärnor ska hyllas, tycker jag.

Ps, Sus var in stan och råkade gå förbi ...

Min agent blev sjuk,

så istället fick jag ännu en skrivdag.
Det passar förstås finfin eftersom.jag går mot en tajtsomtusan deadline
Jag drar igång direkt.
Idag går färden till den här drömkåken. Herregud.

Jag kommer att nå mitt mål,

60 000, innan veckan - inklusive helgen - är slut.
Jag har torsdag och lördag på mig, men det är inga problem.

I morgon ska jag träffa min agentur, Grand Agency. Det första mötet sedan vi båda skrev på.
Hela förmiddagen ska vi planera för hur vi bäst pratar om mina böcker.
Ska bli sååå spännande.

Ikväll ska jag försöka peta ihop ett synopsis på Sonjas sista vilja.
Det borde jag klara.
Jag har ju skrivit boken själv.

Camilla Thulin på ettan.

Hon är stilig och konsekvent i sin stil.
Me like.
Själv har jag ingen stil alls (och jämförelsen gör jag för att vi är ungefär jämngamla.)
Detta är för övrigt ointressant just nu när mina dagar tillbringas i en stor morgonrock.

Idag åker vi hit, och nu jäklar går vi mot ett kakel.
Kämpa Åsa, Kämpa!

Såg just ett program om otrohet.

En kvinna berättar om sin mans alla otroheter, alla eskortflickor, bortåt 50 stycken som hon kommit på. Hon tror själv att det började när hon kom in i klimakteriet, som om makens val beror på henne.
Det är så sorgligt att höra.
Och så byter jag kanal och där sitter kungen. Hur kunde han genera sin fru på det sättet?
Fy för egon.

Jag ser alltså på Nobelfesten och nu är det "talen."
Jessica Gedin säger att hon brukar gråta av rörelse.
Helt ärligt?
Som ordförande för lättrördsklubben så undrar jag vad det är som hon i så fall reagerar på?
Själv gäspar jag och hoppas att Mo Yan slänger in lite regimkritik så det blir lite fart på tillställningen.

För exakt 18 år sedan idag,

döptes sonen. Vi var åtta vuxna: Robert Wells med sin trummis Peter. Annika Jankell med sin yngsta dotter Happy. Gudmor Pia och hennes pojkvän (kortlivad engelsman). Gudfar Anders. Barnets pappa Thomas. Barnets mamma Åsa, och så det fyra månader gamla gossebarnet på nästan tolv kilo.

"Inga problem, jag bär honom", sa Gudfar innan vi gick in i kyrkan. Efter en kvart med lite sång och textläsning svettades han ymnigt.
Barnet var lugnt. Hans mamma också, trots att hon grät och var väldigt rörd för att hennes barn nu var upptagen i guds gemenskap.

När vi fick ta om allt från början för att den kortlivade engelsmannen hade glömt att ta av linsskyddet på filmkameran, log prästen glatt.
Jag tror han tyckte att vi var ett gudomligt, om än futtigt, sällskap i hans stora och fina kyrka.

På fredag ska jag till Göteborg

och signera böcker.
Jag ska åka tåg och litar på att SJ vet precis hur viktigt det är att jag kommer dit, och hem, i tid.

Följande tider gäller i de två butiker jag ska besöka.
Nu på fredag, alltså:

Bokia Kungsmässan  15.30-16.30.
Bokia Frölunda Torg 17.15-18.15.

Komsi, komsi!

Vill ni komsi till farsti istället, så är det på söndag klockan 14.00.

Dagens ordskörd: 3651.

Bra jobbat Hellberg. Klappklapp.
Just nu stavar jag bara fel så det är dags att lägga av för idag.

Det är många som går i mål med sina manus i dagarna. Simona skickade iväg sitt idag och Pernilla tryckte på punkt häromdagen. Susanne är slutredigerad och Annika har fått bokkontrakt.
Allt sådan inspirerar.

Om exakt två veckor är det julafton.
Jag hoppas att jag är färdig för genomläsning av mitt nya manus då.

Den där kungliga affären

kunde jag ju ha läst på om innan, så hade jag vetat att det inte var ett Hellbergskt slut på filmen.
För övrigt var den strålande med suveräna skådespelare.
(Jag kan inte påstå att jag själv svimmar av Mads Mikkelsen, men gör man det så är det här godis eftersom han är med i nästan varje scen.)

Jag travar på mot mitt eget slut.
Men en snabb glutt i almanackan så ser jag att jag har 22 dagar på mig. Tre går bort den här veckan, alltså behöver jag hålla en takt på minst 2 500 ord per dag för att också ha några av de nitton dagarna till redigering.

Alltså kan jag inte sitta här och babbla.
Vi åker hit.
Kämpa Hellberg, kämpa!

Vad tror ni om A Royal affair?

Mads Mikkelsen och Alicia Vikander i huvudrollerna.
Jag kollar och återkommer.

Simona sa för någon vecka sedan

att hon kände sig "alldeles yster", om jag minns rätt.
Det här yster fastnade hos mig och idag har jag försökt få in det någonstans i mitt manus. Jag har en karaktär som med lätthet kan använda just det ordet, men inte idag när hon har haft saker att tampas med.
Jag får vänta med det till ett par kapitel längre fram eller spara det till redigeringen.

Andra ord som väntar på sin tur är frän, hygglig, bussig, kamrat och gentleman men så skriver jag inte heller om tonåringar.

Hur mår ni i stugorna?
Snöar det på er?
Hur går alla era skrivprojekt?

Oj, är det min husse som kommer hallen?

Hoppas hoppas, för min matte går inte att umgås med.
Hon hör inte ens när jag gallskriker.