jag går med någon form av håv.
Det gör jag inte. Aldrig faktiskt.
Självförtroende går upp och det går ned, oavsett var andra tycker ... så håvar är ingen idé alls och bokkontrakt ger bara tillfällig lindring tills en redigering börjar ... eller när boken kommer ut ... eller när man har skrivit nästa manus.
Jag tror att det är så för alla. Emellanåt.
Varning blir det först om det är hämmande eller om man sjunker lägre och lägre.
Min fredagsdipp går över, troligtvis är den borta i morgon bitti.
Men tack för alla hejarop.
Ni är väldigt gulliga.
10 kommentarer:
Tack, jag gillar att vara gullig. :)
Lilla snuttan!
Jag förstår din känsla av både oro, depp och topp, men i det här fallet ska du nog inte oroa dig. Vem vill inte ge ut en bok av en författare som redan säljer bra? De har säkert bara lite jullov där på förlaget :-)
Det är nog som det ska vara, desto roligare blir det ju när beskedet är positivt och självförtroendet på topp.
Äsch det kommer att gå fint! Jag håller tummarna såklart!
Hade inte en ringaste tanke på något håvfångeri ... bara att du gav uttryck för hur verkligheten ser ut ... just nu.
Halloj! Var ska du skriva om dina känslor om inte här? Just i det här ensamma skrivandet behöver du oss som peppar ibland, jag behöver min vd och kollegorna till sånt på jobbet. Sen är det trist att man inte alltid klarar att tro på sig själv ändå, men i konstnärliga yrken blir man också ständigt bedömd. Tufft! Kör hårt och jag tror nog att det ska gå vägen!
Jag tycker det är så skönt att även du (och andra författare) kan känna så ibland, det ger hopp! :)
Och bloggen är bästa stället att få älta och skriva av sig funderingar och frustrationer.
Själv har jag precis haft mitt längsta blogguppehåll någonsin, har känts lite konstigt, men ändå bra.
Det är väl inte konstigt att vara nervös innan man får svar på om det "duger".
Jag kan inte´föstå att det skulle ha med dåligt självförtroende att göra. Självförtroende är ju redan bevisat i och med inskickat allster tänker jag.
Sen kan det ju gå åt båda håll men egentligen spelar det ingen roll om skrivandet i sig är så roligt att det driver till nya försök - och jag har inte känslan (kan ha fel)av att du skriver för att få bekräftelse eller att du skulle tappa skrivglädjen helt av ett nej.
Hur som helst - lycka till!
Sanna
Du är nog den sista jag skulle tro försöker med något sådant. Tvivel hör ju till, utan den tror jag vi blir sämre på allt vi gör. Den gör att vi kämpar mer och gör allt bättre. Det vore ju förskräckligt om vi alltid trodde på allt vi gör.
Skicka en kommentar