är teven på i bakgrunden. Nästan alltid femman. Just nu en gammal och mycket moraliserande serie som heter "Sjunde himlen."
Pappa präst, mamma hemmafru, sex barn. I familjen predikar man inget sex före äktenskapet och för i alla fall ett av barnen går väl sådär att hålla det. Anyway.
Min fråga:
Våra ungdomar är lovliga vid 15. Innebär det att vi föräldrar inte har med deras eventuella sexpartners att göra? Är vi ignoranta om vi inte bryr oss, eller tar vi bara hänsyn?
Vilken insyn kan vi ha/bör vi ha, i våra minderåriga barns privatliv?
Det mesta annat styr och ställer vi med till de är arton, men sex?
2 kommentarer:
Jag tror på att vara rädd om sig själv och andra och det är något jag tror vi som föräldrar bör lägga oss i.
Sex är mycket mer intimt och sätter spår mycket mer än något annat vi har i livet - jag tror inte på att ta det lätt vinnigt.
Att vara rädd om sig själv och andra handlar inte bara om att skydda sig från graviditeter och/eller sjukdomar.
Det är känslolivet vi ska vara rädda om.
Jag säger inte att vi måste vänta tills vi är gifta - men jag tror inte att det är fel att vänta tills vi är gifta heller.
Jag tror inte vi kan skydda oss helt - även om vi är försiktiga (min erfarenhet säger att det inte går) men det är större risk att råka illa ut eller göra någon illa i känslolivet om vi leker med sex.
Och jag tror på att säga det till barnen - utan att skuldbelägga eller ge skamkänslor för sex.
För jag tror att sex är en fin gåva som vi ska vara rädda om.
Jag lägger inte in vad man gör eller hur man gör det - bara att man gör det med kärlek och respekt för sig själv och den man är med och det tror jag till slut försvinner när man inte tar sex på allvar.
Sanna
Nu har jag ju inga barn, men jag har tänkt mycket på det här när det gäller min egen uppfostran; hur skulle mina föräldrar kunna stöttat mig bäst?
Jag tror inte man kan hindra tonåringar att ha sex.
Vill de ha det kommer de hitta tillfället.
Men jag tycket att man som förälder bör prata med sina barn - som sex, om sjukdomar, om att bli gravid OCH om kärlek.
Mina föräldrar pratade inte alls med mig och det hade jag behövt. Vi pratade ingenting om de förändringar i kroppen när man är tonåring - om hormoner, mens eller bröst som växer.
Sen tror jag att man som förälder måste prata med sina barn på ett respektfullt sätt; att anpassa nivån så den känns bekväm för både barnet och föräldern. Så att det varken blir krystat eller fånigt.
Jag började kolla läget med min lillasyster när hon var tolv; så hon skulle veta att hon kunde prata med mig. Men hon relaterade allt jag sa till hästar... så hon är inte riktigt där än. Ha, ha!
Skicka en kommentar