Klar med redingeringsomgång tre.

Och manuset har skickats tillbaka.

Gången nu är att redaktören tar över och kikar på detaljerna. Hon kommer att titta på språket, dramatiken och alla karaktärer, precis som förläggaren har gjort, men mer i detalj.
Eftersom hon kommer in nu när vi redan har gjort 80% så kommer hon enklare att kunna se om manuset har några luckor, om det som sägs på sidan fyra inte följs upp på sidan 96.

Så mycket ändringar har vi hittills inte gjort. Jag skrev tidigt om slutet på en av bi-berättelserna,  men det är egentligen den enda "stora" förändringen.
Som vanligt har jag inte behövt stryka någonting, däremot lägga till. Fördjupa. Skriva till transportsträckor, snarare än att slänga mig in i scenerna.
Tack och lov har hon inte bett om särskilt många miljöbeskrivningar och om hon har gjort det så har jag gjort dem på mitt sätt:
Huset kunde bäst beskrivas som en låda och innanför grinden stod Farstas troligtvis tröttaste träd. 
Typ.
Jag tror att ni ser det framför er lika bra som om jag gav huset färg och grinden gnissel.
Men jag vet inte, och det i sig är ju spännande.

Jag kan i alla fall här och nu lova att ni även i framtiden får använda mycket av er egen fantasi när ni läser mina böcker.
När jag har fått kritik för Sonjaböckerna så har den aldrig handlat om att jag med så få ord beskriver omgivningen, utan mest om att allt är så "osannolikt." Att ingen väninna är så rik i verkligheten och att slutet var självklart.

(Det enda jag trodde var helt osannolikt var det där med att hitta kärlek och våga älska igen.
Jag har fel.
Fel. Fel. Fel.
Hurra!)

I helgen är jag borta. Sonen är hemma och passar allt.
Inklusive min dator.
Jag tänker ta ledigt från den över helgen och ägna mig åt att slå ihjäl mygg, umgås och titta på Lennart Sands konst, som till och med jag begriper.