Klockan nio var jag och trettiotre grannar ute och tömde Ica och Matdax på vatten. Aldrig pratar man mer med främmande människor än när man delar någon form att katastrof, pytteliten eller stor.
Jag pratade med tre personer idag (därför vet jag att det är en stor vattenläcka någonstans), och de enda jag har pratat med sedan jag hyrde in mig här för två månader sedan är personalen på Ica.
Jag har gullat med ett par bebisar men de kunde inte prata så det räknas inte.
Är allt som vanligt i morgon bitti kommer jag troligtvis att återgå till min tystnad.
Sonen är sjuk.
Feber och har däckat i sin säng.
I morgon trycker vi i honom Alvedon, för vi måste till tandläkaren och ta bort stygnen som gör ont i kinden och sätta fast tandställningen.
Jag bommade med tusen ord i dag också, men det känns lugnt.
Dagens kapitel sa precis vart jag ska ta vägen med de sista tiotusen som återstår att skriva. Jag har tre dagar till på mig.
Det fixar jag. Datorn får hänga med till tandläkaren.
Hurra!
1 kommentar:
Hos dig skrivs det så det står härliga till! Underbart!
Skicka en kommentar