måndag 31 maj 2010

I morgon är det första juni,

det är bara tre månader sedan vi klampade runt i meterhög snö.
Kommer ni ihåg kaos, inställda tåg och tunnelbanor och minus 25 grader?
Mitt eget minne är vagt, som det mesta som jag lägger bakom mig. Det kan vara en av mina styrkor.
Här och nu är det varmt och skönt, sex månader från - och till - Nyårsafton.
1 juni.
Det är då sommaren börjar på riktigt.

En högst ovanlig (och särdeles oväntad)

träningsvärk har uppstått idag, och efter att ha funderat hela dagen på hur det är möjligt så inser jag att det är från försöket att flytta garderoberna igår.
Har ni någonsin försökt att flytta två väl (över)fyllda sådana så vet ni vad jag pratar om.
Det gör ont i precis hela kroppen idag, och det är rätt åt mig.


Jag är coach.
Jag påpekar hela tiden vikten av att be om hjälp.
Hur är det då möjligt att jag helt struntade i mina egna uppmaningar och istället försökte flytta åbäkena själv?

Ja, säg det.
Jag har inte en enda ursäkt.

Trams och fånerier var vad det var och idag har jag fått bevis för just det med konsekvenser i varenda muskel.

Jag tar ett djupt andetag och kommer tillbaka...


NOT!!!

Med risk för att få en smocka,

måste jag säga att det är en härlig måndag morgon.

Det kan tillskrivas en mängd saker, däribland en renskrubbad lägenhet, solsken och en munter unge.
Dessutom har jag förmånen att få träffa ett gäng klienter, och då blir det liksom inte bättre.

Berätta vad du uppskattar mest med den här måndagen.

söndag 30 maj 2010

Förändring

handlar som det mesta annat om känslor, att vi vill bort från en känsla vi har eller till en känsla vi vill ha.

Oavsett utgångsläge så är det viktigt att veta vilka känslor vi är ute efter, när förändringen har skett där i framtiden.

Vad ser vi när vi har nått vårt mål?
Vad känner vi när vi har nått vårt mål, hur mår vi då?
Vad hör vi när vi har nått vårt mål?

När vi kan visualisera och känna hur härligt vi mår när vi har nått vårt mål kan vi börja gå bakåt och till det som är nuläge.

Hur ser vår plan ut från nuläge och framåt?
Var hittar vi vår motivation?
Vilka insatser behöver vi göra?
Vilka resurser har vi och vilka resurser behöver vi skaffa oss?
Finns det några hinder, och hur kan vi övervinna dem?
Vilken Action måste vi ta, idag, i morgon, om en månad och så vidare...

Förändring kommer inte av sig själv, den kommer inifrån oss och ut.
Med en noggrann och specifik plan går det lättare än om vi inte har varken karta eller kompass.

När jag hade städat klart

bestämde sig katten för att kräkas i soffan, så prydligheten störs nu av en stor tvättfläck där jag vill ligga.
Å andra sidan klarade sig det nytvättade golvet, så säg det som inte har en uppsida.

Vad tycker ni om sladdar?
Själv blir jag galen.
Ändå har de legat och skräpat här alldeles för länge, dragna från rum till rum som de var.
En har suttit fast bakom en garderob och idag fixade jag det problemet helt briljant med en sax.
Lysande lösning.
20 meter datorsladd försvann i ett nafs.

Den metern som ligger kvar bakom garderoben syns inte, det räcker för mig...

Nu var det nog inte bara

promenadtakten som gjorde mig svettig, det var också den jacka som jag trodde var alldeles nödvändig.

Trots att jag har bott här så länge ser jag alltid nya saker. Idag en liten stig som leder över berget framför mitt hus.
Tänk att jag aldrig har sett den förut.
Nästa gång ska jag ta den vägen och se hur det ser ut från toppen.
Troligtvis kan man se rätt in på min balkong och på mina pelargoner.
En skönhetsupplevelse helt enkelt.

Idag hade jag inte tid.
Det ska bli skönhetsupplevelser inomhus istället.
Jag tänker gå in i juni med ett kliniskt rent hem.

Perfekt promenadväder

Jag tror att jag borde köpa nya skor - göra som många av er andra - prova ut ett par på löplabbet eller vad det heter.
Så länge duger de jag har, i alla fall för dagens välplanerade "walkabout".

Nu är det väl inte riktigt meningen med livet jag hittar under min promenad till Farsta Strand, en sådan har jag redan, men visst lossar vissa tankar och blir antingen bra ideér eller sorteras in under oviktigt.

Men innan jag går vill jag gratulera min Mamma på Mors Dag.
Tack för att du är du!

lördag 29 maj 2010

Familjens favoriter

Danmark, Armenien, Frankrike, Turkiet...och lite Belgien, Island, Tyskland och Portugal.

Inte lika bra story som ettan,

men det är ju ändå mina tjejer in the city.
Vi var överens om att den första delen var lite seg, men sen släppte det... i Abu Dhabi.

Ikväll är det schlagerfinal som gäller här.
Min favorit, Danmark, har ni hört, men jag är inte längre lika säker på att den vinner.
Turkiet kan ta det.
Vi får se.

Det är inte lika spännande utan Sverige, men jag behöver å andra sidan inte bli irriterad över att juryn inte förstår hur bra vi är.

Som tack

för assistansen på Kjell Enhagers föreläsning i torsdags förärades vi med en dvd; "skillnaden som gör skillnaden", vilket också är namnet på Kjells föreläsning.
Den ska jag titta på nu medan duggvädret förhoppningsvis drar bort.

Kort om innehållet:
- valda sanningar
- motivation/hotivation
- syn hörsel och känsel
- värderingar

Har vi valt sanningen att vi är våra handlingar, är en skitgris eller är "sån" så kommer vi att agera precis så.

Vi lever upp till bilden av oss själva trots att:
1. den kan vara planterad av någon annan för 100 år sedan.
2. det inte är möjligt att vara sina handlingar, man kan bara vara en människa som utför en handling
3. den kan vara baserad på känslor, som just bara är känslor. Vi är inte våra känslor, vi är människor som känner känslor.

Visst är det dumt?

Via

Fjällbacka.com håller jag mig uppdaterad på vädret där resten av familjen håller till, och idag verkar det vara strålande på den sidan av Sverige.
Här hemma försöker jag hitta den lucka i molntäcket som ska locka ut mig på min promenad, men än har jag inte hittat den.
Eller så kan det vara en ursäkt.
Då slipper jag eftersom jag inte är så sugen på att gå just idag.

Det där med ursäkter är rätt spännande; tänk vilken arsenal av sådana vi har till hands för att slippa det vi inte vill ta tag i.

- kan inte...
- det går inte....
- jag har försökt...
- det är inte mitt fel...
- om bara...
- i morgon...
- men...
- jag ska när...
- sen...

Hjärnan säger gå, och känslan säger stanna hemma.
Känner ni igen det?

Ska vi sätta en femma på att känslan vinner?

Så hur får vi hjärnan och känslan att gå åt samma håll?
Vi går trots känslan.
Vi går och går och går.
Efter fem veckor är känslan ändrad, och både den och hjärnan tar sin promenad tillsammans.

Fiffigt va?

fredag 28 maj 2010

Åsa trädgårdsmästaren

har lyckats återuppväcka blomster från de döda.
Eftersom detta aldrig har hänt förut är det en smärre sensation.
Jag har lust att kyssa de knoppar som kommer, men med risk för att pelargonen då dör på riktigt låter jag bli.

Istället proppar jag munnen full med Bridgeblandning, vilket jag från flera håll har fått höra är ett godis för gamla människor.

Ja?

Eftersom en annan förälder ville hämta ungdomarna från discot så kan jag ligga här i min soffa med mitt gamla godis och mina pelargoner hela kvällen.
Ni kan kalla det min uppladdning.

I morgon ska jag se Sex and the city.

Ikväll är det

discofrisco och som den goda mor jag är hämtar jag förstås.
För att orka vara vaken till mitt i natten kommer jag nog att vara tvungen (jättejobbigt) att ta en tupplur när jag är klar med dagens arbete.
Sonen har sovit lika många timmar som jag i natt, men inte behöver han någon tuppis inte. Nej då, på det bara.

Det känns som en evighet sedan jag lyckades vara klarvaken efter kl 24.00 och det var länge sedan jag stängde Café Opera natt efter natt.
Hur sjutton orkade jag?

Nej, hemmatomten Åsa vill lägga sig i tid, ha det lugnt och skönt, se lite på tv eller en film, läsa en bok och vara helt nykter.

Tänk vad några år på nacken (backen?) kan göra...

Rätt Anna, fel låt.

Tänk om underbara Anna hade fått en annan låt istället för den här, då jäklar.
Jag gillar henne som tusan, men som sagt, musiken måste vara bra också.

Gårdagens vinnare var Kjell Enhager.
Nu är jag möjligtvis lite färgad, men jag tror att de närmare 900 i publiken var lika entusiastiska som jag.
I alla fall lät det så i pausen och efteråt.
Jag har sett honom i alla möjliga sammanhang och han är faktiskt likadan vare sig han har 10 eller 900 framför sig.
Dödligt allvarlig och oerhört rolig i en kombination som gör att alla är med hela tiden.

Tack.
Nu har jag lärt mig massor igen.

torsdag 27 maj 2010

Vad behöver jag?

Det kan för vissa vara världens svåraste fråga, det är mycket enklare att fråga dig - och sedan tillfredställa - vad du behöver.

Många gånger är det är vi har kommit en bit på väg i vår syn på oss själva som vi inser att vi kanske inte får det vi behöver av vår omgivning.
Det kan finnas flera skäl till det; vi har inte berättat och varit tydliga med vad det är vi behöver eller så kanske vi lever med någon som inte förstår sig på andras behov.

Oavsett anledning så kommer vi, när vi väl förstår att vi har behov, att flytta fram våra positioner och inte längre nöja oss med att inte bli sedda.

I samma ögnonblick som vi säger vad vi behöver, oavsett om vi får det vi ber om eller inte, så har vi gjort en liten insättning på vårt självkänslekonto eftersom vi just då har visat:

Mod (eftersom jag inte vet om jag kommer att få det jag ber om)
Tillit (till mig själv)
Kärlek (jag är värd det jag ber om)

Bättre insättning finns nog inte.
Avkastningen kan till och med resultera i en extra insättning av den som du uttryckte behovet till:

Respekt (vad bra att du sa som det var)
Förtroende (tack för visad tillit)
Glädje (vad glad jag blev för att du bad just mig)

Idag är det arbete hela dagen

lång.
Min arbetsdag avslutas på Chinateatern med Kjell Enhagers föreläsning som börjar 18.30.
Jag har redan börjat fundera på hur jag ska ta mig till stan.
Från Karlstad fick jag med mig en "roll-up" som ska upp på teatern, och att ta den på tunnelbanan är inte aktuellt, alltså blir det bil eller taxi.

Har ni försökt parkera en bil i centrala Stockholm vid 17-tiden?
Det har jag.
Ordet värdelöst är på sin plats.
Det, och tid.
Gott om tid.

Å andra sidan behöver jag inte bestämma det nu.
Jag kan njuta av oändliga parkeringsmöjligheter i förorten ytterligare några timmar.

Hur är det med parkering i din stad, och kostar det minst 900 kr att parkera fel där också?

onsdag 26 maj 2010

I "Karlavagnen", P4, på tisdag kväll


gästar jag Anja Kontor (via telefon).

Vi ska prata om mod och kärlek, en inte alltid så lätt och självklar kombination.
Ni lyssnar väl någon gång mellan 21.40 och 22.30?

Jag måste tipsa er

om Solveig och hennes tips om fläckborttagning.
Varken blod, kattkiss eller rödvin är henne främmande.

Varsågoda.

Elaine Bergqvist

var den stora överraskningen igår.
Jag blev superglad eftersom jag har sett henne på tv ett par gånger och tycker att hon har många poänger.
Hon har mer än så, hon är dessutom en briljant föreläsare.
Kolla in hennes hemsida här.

I workshopen med Per Bjergestam jobbade vi med mindfullness, ett oerhört bra verktyg för att varva ned och vara här och nu.
En dag består av hundratals ögonblick och är inte "bara ännu en dag". Att förändra ett ögonblick kan förändra det nästa...
Sånt pratade vi om... innan meditationen.

Sedan var det Kjell Enhagers tur, och det var som vanligt en upplevelse. Han är suverän på att fånga sin publik, och så även igår.
Det ska bli kul att se vad han bjuder på i morgon på China teatern.

Jag bokade om mitt tåg hem, vilket gjorde att jag missade sista delen av Elaines föreläsning, men det kommer jag att ta igen vid ett annat tillfälle.
Hennes ämne härskartekniker var oerhört intressant.

Den här dagen härskar jag över.
Jag har tagit ledigt.

tisdag 25 maj 2010

En underbar dag i Karlstad.

Och jag har för första gången försökt meditera.
Resultatet blev varken hackat eller malet.

Jag hängde så till den milda grad upp mig på andningen att jag till sist flåsade. Ryggen kändes som om den skulle gå av och avkopplingsgraden var på faktisk på minus.
Men skam den som ger sig, jag tänker fortsätta prova... en annan dag.

Ikväll ska jag rätta en uppsats, se The good wife och njuta av att tågresan, baklänges, äntligen är över.

I morgon ska jag berätta om alla föreläsningar och workshops.
Tills dess, sov gott!