Tillit är ett av mina favoritämnen.
Vad känner du när du hör ordet?
Går det att lita på andra människor, eller är det en utopi?
Vad utgår vi ifrån när vi pratar om tillit? Oss själva eller andra?
Mina referensramar eller dina?
Om jag gör ett misstag, har jag då förbrukat mitt tillitskonto och är för evigt dömd?
Eller beror det på graden av misstag? Och i så fall vems grad då?
Använder du och jag oss av samma skala?
Troligtvis inte, vill jag hävda.
Våra referensramar ser olika ut. Vad som är ett gigantiskt misstag för mig är kanske en piss i havet för dig.
Tillit?
Nä, jag gillar tilltro bättre.
Att vi vill bättre...nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar