Om - jag sa om - jag lagar mat så blir det oroväckande ofta fläskfilé. Mycket fläsfilé. Gärna med en hel plåt med pommes till.
Mm, vad gott.
Problemet med helgerna är att det aldrig är någon "ordning och reda" som mormor skulle ha sagt.
Någon vaknar hungrig klockan sex, en annan vid åtta. En tredje vill ha frukost när den första vill ha lunch, och då är oordningen på gång redan där.
Ofta slutar det med fullständig vrålätning av fläskfilén vid fem-fyra tiden (som sonen sa när han var liten) då maten trycks in i tomma magar.
Denna söndag var naturligtvis inget undantag, och nu sitter man här och kan inget annat göra.
Det är nästan som om man vore uppstoppad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar