Från en pannkaka till en annan.

Bekymmer får mig att tappa matlusten. Där andra tröstäter, matvägrar jag.
Jag känner få som har ett normalt förhållande till mat när det vankas bekymmer.

När jag senast bekymrade mig gick jag ner 8 kilo, och blev platt som en pannkaka precis överallt. Det enda som stack ut från kroppen var skelettet.
Jag som alltid har trott att jag skulle vara supersnygg som tunnis insåg att det var ett av många hjärnspöken.
När jag efter möda och arbete hade gjort mig av med spökena la jag på mig mina kilon igen.
Perfekt!

Får man vara snart 47 och nöjd och glad?
Klart man får.
Häng på vettja!


Nu blir det ungnspannkaka med mycket sylt.
Mums.