När det är kalas får vi ickegodisätare fuska, och ger någon fingret tar vi hela fatet ( eller vad det heter.)
Glass, påskgodis och chips...och mera chips.
Sedan jag slutade på Estrella har det inte varit så mycket av den varan. Men då var det provsmakningar var och varannan dag. Nya produkter måste testas, och under ett år är det ett helt gäng, även om få av dem når butikshyllan till slut.
På samma våningsplan som vi chipsare, fanns också chokladgänget, det vill säga Marabou.
Mmm, deras provsmakningar var populära, minst sagt.
Alltid var det någon slags pralin eller en ny kaka som behövde mitt omdöme. Jag var särdeles lätt att lockas till provsmakning om lunchen dröjde. Då kunde en hel tvåhundragramskaka slinka ner som om det vore potatismos, och sedan var den hungern förbi.
Det var lite så idag när vi var på kalas. Jag åt glass till jag var mätt, och insåg först på hemvägen, via en butik där sonen skulle köpa en tröja, hur enormt hungrig jag var.
Alltså blev det ett drive in besök på den stora hamburgerkedjan, där jag beställde French fries och Americana.
Ingetdera finns på menyn.
Det var oerhört skämmigt enligt sonen, som väste "pom fritt och nu jork suprim" duckande i sätet bredvid.
Så går det när man låter sin mamma vara hungrig. Ta det som en varning unge man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar