Vi hade ett snack häromkvällen, snart-femton-ge-mig-lite-luft och jag.
Det landade i att jag ska släppa lite.
Jag är tydligen inte hemsk, men har samma regler som för ett halvår sedan, och nu är det alltså rimligt att lossa lite på snaran.
Så nu sitter jag här.
Och väntar.Och undrar. Hur mycket är klockan? Börjar det inte bli mörkt? Vilka skor har han på sig? Mössa? Tänk om någon är dum?
Tänk om jag inte kan ta hand om honom hela tiden och resten av hans liv?
Tänk om han måste få begå sina egna misstag?
Av sympati med "jagvetnogbästsjälvungen" har jag godisförbud fram till sommaren, kanske börjar bli dags att bryta det också?
En påse Polly hade suttit fint som plåster i mamman just nu.
5 kommentarer:
Ja,d et är helvetes svårt att släppa efter. Jag är hopplös.
Suck. När går det över tror du, eller gör det aldrig det?
Tror aldrig. Tyvärr.
Jag flyttade hemifrån när jag var 16, det kommer aldrig att ske för min son.
27, och vi kan börja snacka...om att han kanske ska tvätta själv.
Redan vid 27?
Skicka en kommentar