På retorikkurs 1984

I pausen kom hon, en kvinna i övre medelåldern, fram till mig och sa att jag skulle vara försiktig och att "det nog går bättre nästa gång."

I övningen skulle vi hålla en spontan presentation på fem minuter om valfritt ämne, och jag valde att "göra" en resa till Fjällbacka.
För att få kursdeltagarna att se havet, båtarna och berget framför sig bad jag dem blunda.

Att sluta ögonen fungerade för 8 av 10.
Två par ögon granskade istället mig, en 22-årig tjej som entusiastiskt ville förmedla en känsla av sommar och vackra vyer.

Kursledaren gav mig mycket beröm, och jag kände mig både duktig och stolt över att jag klarade övningen.
Hennes kommentar kom strax därefter utom synhåll från ledare och kurskamrater, och jag blev ledsen. Så ledsen att jag gick in på en toalett utanför lokalen och grät.
Jag förstod inte då att hennes avundsjuka styrde.

Idag vet jag att det finns människor som tror att genom att sänka andra lyfter man sig själv.

Stackars dem.