Robert tycker att jag retas när jag inte säger mer om den fantastiska boken som kommer i september. Men jag lyder blint förlagets förmaning, och tänker inte berätta ett dugg till de säger "go."
Jag kan däremot berätta varför jag tror att de antog mitt manus:
Ingen har tidigare berättat, jag är "först."
Jag kan också berätta att jag har en intervju (den första av många förhoppningsvis) inbokad i juni. Häpp.
Over and out.
Åh, så spännande med intervju! Ser fram emot den!
SvaraRaderaEller hur?:)
SvaraRaderaÅsa; Jaaaa. Längtar!
SvaraRaderaJag förstår att du inte kan berätta. Jag är bara så himla avundsjuk!
SvaraRaderaRobert; Det är helt okej:)
SvaraRaderaJag är inte avundsjuk. Jag är så himla glad för din skull!
SvaraRaderaLiz; tack!
SvaraRaderaFör att det inte ska missförstås - Jag gläds också för Liz' skull. Det där med avundsjukan var skrivet med glimten i ögat.
SvaraRaderaNu är jag totalt förvirrad. Det skulle ha stått Åsa i inlägget ovan!
SvaraRaderaRobert; Liz och jag är numera ett:)
SvaraRaderaOch jag förstod hur du menade första gången, missunnsamhet är nog inte din grej:)
Jag är avundsjuk på de som kan skriva "hitta på historier", alltså måste jag försöka med det nästa gång.
Robert; Haha. Nog fattade jag att du gläds för hennes skull.
SvaraRadera