Ställning

Jag tar sällan ställning, är en alltför vacklande själ för det.

"Ja så är det ju", säger jag. Till nästa debattör säger sitt och då är jag där igen, "men så kan det ju också vara", menar jag.
Hit och dit, fram och tillbaka. Emellanåt lite mitt emellan, sällan säker på det ena eller det andra.
Virrigt diplomatisk; " ja, det har du ju rätt i , men å andra sidan kanske, eventuellt men ändå kanske inte."

Ibland svart, ibland vit, alltsomoftast grå.

Jag vill på intet sätt jämföra mig med LO-basar eller andra höginkomsttagare, men det kanske är tur att jag är en coach från Stockholms södra förorter.
Jag följer rätt bra med i resonemang som svingar från höger till vänster; från sorg till glädje, pessimism till storhetsvansinne. Jag behöver inte ducka för obehagliga sanningar, jag åker med som om jag vore på resande fot.

Intet är mig främmande, och skulle det vara det vill jag veta mer.
Min uppfattning är däremot ofta o-glasklar.

Klara besked är säkert bra, men jag skulle inte räkna med att få dem från mig.