"Är det medfött hos er västkustbor att ni inte vill älta det som har varit, utan säger stopp och går vidare?" frågar hon och fortsätter; "vi norrlänningar verkar gilla svårmodet mer än vad ni gör."
Jag vet inte, kan det vara så?
Och varför i så fall?
Handlade det från början om att makrillen och sillen måste i land hur mycket det än stormade runt fisketrålaren? Satte fiskarna (som i de som drog näten) standarden för hur vi västkustbor tänker?
"Man kan inte grubbla över fisken man inte fick igår, det är ändå försent."
Hur tänker norrlänningar? Skåningar? Upplänningar? Hur har ni det med dåtidsgrubblet?
Anyone?
3 kommentarer:
Har nog enbart med personligheten att göra, tror du inte?
Jag grubblar då fan så mycket, fram och tillbaka.
Men var kommer då personligheten ifrån? Hur mycket påverkas den av vår omgivning och hur den och de är?
Min personlighet är ett genfel.
Skicka en kommentar