lördag 18 april 2009

Coaching

Har ni märkt hur listigt jag smyger in coaching både här och där i min blogg?
I förra inlägget lärde vi oss till exempel användningen av ordet Nej.

Ett ord som vi alltför ofta tror är meningslöst efter treårsåldern.
kl.

7 kommentarer:

  1. Lida18 april, 2009 10:34

    jag säger nej. mest hela tiden. och ser verkligen tjusningen med det.

    SvaraRadera
  2. Åsa Hellberg18 april, 2009 11:03

    Pyttsan. Jag har läst din blogg. Noga. Att stampa med foten är inte att säga nej. Att sätta ner den är det.

    SvaraRadera
  3. Unknown18 april, 2009 11:34

    Jag kan sätta mej på tvären, sätta ner foten, säga nej.

    SvaraRadera
  4. Åsa Hellberg18 april, 2009 12:00

    Liz; nähä?

    SvaraRadera
  5. Unknown18 april, 2009 13:41

    Se det som ett erkännande.

    SvaraRadera
  6. helene18 april, 2009 22:14

    Jag måste göra övningar som går ut på att jag inte får säga nej på en hel vecka osv.
    Det gör att jag blir mindre rädd.

    SvaraRadera
  7. Åsa Hellberg18 april, 2009 22:18

    Då tillhör ni tre de som fixar ordet nej.
    Hurra!

    SvaraRadera