God morgon

Redan i går kväll kom vi överens om att idag skulle vi ha en riktig sovmorgon.
Det sprack, och det var inte mitt fel.

Jag har mycket noga förklarat att balkongen är obrukbar och att jag inte vill att han gapar framför balkongdörren. Det går in genom ena örat, passerar huvudet, och rinner ut genom det andra.

Att gilla läget är inte alls hans grej .
Som en kung domderar han, och för ett jäkla liv om han inte får som han vill.
Det får han nämligen inte, istället skriker jag tillbaka.

Han fattar inte att jag inte vill ha en konsert 07.00.
Förbannade Arisotcat!