I nöd och lust

Eller är det tvärtom? Jag vet inte så noga, jag har aldrig sagt just det där.
Däremot har jag nog levt efter den devisen, särskilt när jag var yngre.
I takes a lot of nöd för att få mig att vackla, jag har nog vinglat mest av lust. För de flesta är det tvärtom.

Att vara stryktålig kan verka bra emellanåt. När saker och ting går överstyr kan man stå där som rorsman i stormen, och ta både skit och hårda vindar.

Problem blir det först när man inte klarar det fisljumma, när dramat blir det som ger energi.
När lust blir obekvämt och nöd blir kärlek.

Tur att man kan ändra sig.
Tur att man kan inse tokiga resonemang.

Det är inte kärlek att ta skit.
Det är bara dumt.