Jag har insett att jag försöker omvända Liz trots att hon inte har bett om det. Och jag borde veta bättre.
Liz, förlåt.
Du gör helt rätt, och jag har inte ett dugg med att göra om du kallar dig refuserad eller inte.
Jag hoppar helt enkelt över de inläggen i din blogg som gör ont i mig.
Men jag förbehåller mig rätten att tycka att du är fantastiskt duktig och en lysande författare.
Jag får ju tack och lov tycka precis vad jag vill.
(Fnys du, det struntar jag i.)
*fnys fnys fnys* Nu börjar jag ju inbilla mej att du inte alls vill coacha mej. Nähe. Näe, jag var väl det där hopplösa fallet dårå.
SvaraRaderaDet handlar inte om att jag inte vill bli omvänd, utan mer att jag ser mej som en realist, eller som en dålig idoldeltagare.
Och du, jag, författare? Skulle inte tro det va?
Det är jag som har velat ta bort din negativa självbild, det du kallar realist.
SvaraRaderaMest för att det gör ont i mig, inte för att det gör särskilt ont i dig:)
Jag kan fortsätta säga aja baja, men då måste du be mig om det.
Författarliz!!!!!!!!!!!!!!!!!
menvadheterdetnu, vad behöver jag hjälp mej? På allvar.
SvaraRaderaJag vet inte, jag undrar om du behöver hjälp med något alls:)
SvaraRaderaAlltså, jag vet inte. Jag tror liksom jag är obotligt sjuk i huvudet. Men det funkar det också.
SvaraRaderaJag tror att du är brutalfrisk, men dålig på att säga att du är bra.
SvaraRaderaDet är Jante, dum fan.
Jantelagen är något som används friskt här. Men bortsett från det har jag svårt för att basuner ut i bloggen att jag skulle vara bra på att skriva innan jag gett ut något, och handen på hjärtat; hur sjukt skulle det inte låta om jag höll på att säga att jag var bra på det. Tror snarare att en förläggare skulle skita i att läsa manuset om de sett bloggen... tror du inte?
SvaraRaderaJag tror att basunera ut motsatsen har samma effekt.
SvaraRaderaAllt är ju en fråga om balans.
Att visa att man gillar sig själv och är nöjd med det man gör är inte att förhäva sig. Det är sunt Liz. Faktiskt.
Aha, ska testa. Någon dag.
SvaraRadera