Det är en härlig dag

På bara några dagar har träden gått från knopp till blad. Jag tycker att hela förorten lyser upp måste jag säga.
Det ska bli kul att se hur det ser ut i stan, tänkte för ovanlighetens skull ta mig en promenad innan jag ska träffa min coach idag.

När jag åker till stan är det för att jobba. Enbart.
Spatserandet, fikandet och fönstershoppandet är helt enkelt inte lika roligt längre.
Det kan bero på att ryggen protesterar, men det kan lika gärna handla om been there, done that.
Jag vet inte, och det är inte heller så noga.

Idag ska jag till Östermalm.
Det är där alla dyra gator i Monopol ligger.
De ligger där i verkligheten också kan jag berätta för dig som är utsocknes.
Nu är jag inte särskilt intresserad av att dricka te på Diplomat eller av humrarna i Östermalmshallen, däremot av att kika (läs glo) på människor.

Det är väl samma nyfikenhet som jag känner när jag råkar titta in i lägenheter antar jag. Om nu inredning säger en hel del, gör kläder det också inbillar jag mig.

Å andra sidan kan jag ha helt fel.
Både kläder och inredning kan faktiskt vara fasader, och det gör det ju nästan ännu mer spännande.
Vad finns bakom, och varför en fasad? Vad är det man är så rädd för att visa?
Varför har man målat en bild av sig själv, när verkligheten duger så himla bra?

En promenad blir så spännande som man gör den, och för just mig blir det lättare att röra på påkarna när jag dessutom kan studera mina favoritobjekt.

Människor.