Hej

Visst känns det som om det blir en härlig torsdag?

I natt hade jag två drömmar.
I den ena var Camilla Läckberg huvudperson, och i den andra Robert Gustavsson i en rutschkana.
Det är sällan jag kommer ihåg vad jag drömmer (om det inte har varit läskigt), och dessa två huvudpersoner kom ju lite oväntat.
Men vad vet man om hjärnan och hur den fungerar när vi drömmer? Jag vet inte ett smack, mer än att jag emellanåt kan tolka mina som förlängningar av något som har hänt under dagen.

Camilla och jag diskuterade boksläpp, och Robert ingick i en show jag tittade på. Alltså en repris av min dag, men med ubytta huvudrollsinnehavare.

Det är konstigt att jag inte drömmer om datorer, dessa små underverk som jag kämpar med att få att fungera varje dag.
Innan ni läser detta inlägg har den lilla datorn startats om...igen. Utan omstart vill den inte gå igång.
Den större är på kraschlagning som ni vet, alltså måste jag hålla denna lilla (och också rätt nya) vid liv till den andra kommer tillbaka.
Jag ämnar inte att köpa en tredje inom loppet av ettochetthalvt år.


Som avslutning tar vi lite tacksamhet igen.

Jag är tacksam för:

- Min familj, som är frisk.
- Att jag fick se Big Comedy med min son, och att det var så bra som han hade hoppats på.
- Att min lilla dator fungerar så att jag kan kommunicera med omvärlden.

God morgon.