Inte en endast gång

har jag behövt laga mat den här helgen.

Fästmannen älskar ju det där med grytor och kastruller, och idag när han åkte hem till sina egna tog sonen över och såg till att mamman blev mätt och glad.

För mätt är verkligen lika med glad för mig.
Jag hade aldrig klarat Robinson. Psykkriget hade jag nog fixat, men inte svälten.

Det är klart, jag kunde eventuellt åkt dit om jag var deppig, då äter jag ju inte ett smack. Men det är väl tveksamt om jag hade blivit antagen då.
Å andra sidan vet i sjutton om alla som har varit med i år har varit så stabila, med eller utan mat.
Men det är väl det som är hela idén antar jag.

Det skulle vara kul att se det "synopsis" produtionsbolaget skriver innan de kalla till audition...det handlar väl troligtvis om ett intressant persongalleri, dramaturgiskt upplägg och ett crecsendo som heter duga.

Strunt samma.
Jag är hemma, och är oändligt glad för det.

Tack för maten!