Minneslucka

Det är konstigt, men varje vår upprepas samma sak; jag köper kläder som måste strykas.
Vita fina kläder som behöver tvättas efter två timmar och sedan strykas lika länge.
Det är band i ryggen, rynkade framsidor, gulligullbroderier och pyttesmå volanger lite här och där. Allt måste vara slätt för att vara fint.

När jag har riktigt hål i huvudet köper jag vitt som måste kemtvättas, och oftast har jag använt plagget innan jag tittar på tvättråden vilket betyder att det för sent att lämna tillbaka det.
Nu struntar jag i det, och kör det i maskin ändå. Bära eller brista. Oftast bär det.

Idag har jag ägnat ansenlig tid åt att stryka allt det vita, och det blev så fint, så fint.
För min del kan vädret gärna få bli strålande, så att jag kan glänsa i vårsolen med mina nypressade blusar.

Häromdagen, när jag var i tvättstugan, hade någon tvättat två likadana ylletröjor i olika färger.
De låg på tork och hade antagit storlek docka.
På tal om att inte läsa tvättråd.