På slänten utanför

I min förort bor det en hel del människor, jag tror vi är strax över 50 tusen.

Sisådär 20 är kompisar , och de sitter i slänten nedanför mitt hus och intar alkohol i solskenet.

Strax efter tio brukar det vara samling och sedan är samkvämet igång mest hela dagen.
Just tio är säkert vald med hänsyn till Systembolagets öppningstid, eftersom man bör ha en flarra med sig för att känna sig bekväm med de andra.


De stör ingen där de sitter, och det skrattas en hel del, i alla fall i början av dagen.

En del är pruttis och trillar ner för slänten när träffen är över, andra håller sig i de trädstammar som erbjuds.
De finns de som går i armkrok, och de som föredrar att snubbla iväg själva.


Innerst inne blir jag lite glad när jag ser dem. De har i alla fall vänner, även om nu detta gäng kanske inte främjar en eventuell nykterhet.
Vänner är viktiga vare sig man är alkoholist eller inte. Ensamma hade de troligtvis inte levt längre.


Lite längre ner på torget erbjuds det flera AA möten i veckan.
Tänk om de kunde ta varandra i hampan och gå dit istället.

Då kanske de till och med skulle få tillbaka de vänner de har förlorat under sin ständiga rus.