Sonen är sjuk

så det där med storbild på Malena, och soffmys med fästmannen och hans äldsta dotter får vi hoppa över.

Det värsta ontet sittet tydligen i halsen, och den målbrottiga rösten är raspigare än på länge.
Men mamman har insett vad som behövs: En kombination av Alvedon, Piggelin och vaniljglass kommer att få honom att må mycket bättre.

På hans klädsel verkar vintern ha kommit tillbaka, medan jag svettas i den varma lägenheten.
Som vanligt när någon beklagar sig över huvudvärk eller snuva i den här familjen, så åker min fin-fina örontermometer fram.
Frossa är lika med feber i min värld, alltså har jag nu ett ypperligt läge att leka doktor.
Empatisk doktor, inte den där varianten som säger "halsfluss, det går över, hej då".

Nej, jag kör mer på gulligull, glass och kalla omslag. Jag duttar, bäddar ner, vädrar, klappar, ömkar och smyger runt i mina rosa tofflor när patienten sover.

"Hur mår du min lilla älskling", frågar jag med min allra snällaste mammaröst, och det ömkliga svaret är oftas "sådär".
Det är en signal på att det behövs mer ompyssel.

Som mamma till en tonåring har jag insett att det är bäst att passa på. På måndag kan han vara frisk, och då är "sluta nu" det troliga svaret på mina gullegullfrågor.