Ofta bloggar om livsöden som vi andra inte är i närheten av.
Och jag känner att jag blir arg och förbannad för att om en procent i bloggsfären handlar om livsöden som berör handlar allt för många procent om gnäll.
Gnäll, gnäll, gnäll.
För vad gör vi som faktiskt har det bra, som inte är ett barn och förlorar en mamma i cancer, som inte har förlorat någon i en bilolycka, som inte har ett barn som har blivit mördat eller inte har barn som sitter häktade?
Är vi tacksamma för det vi har? Nej, vi gnäller!
För min del har jag problem med gnäll när vi egentligen har ofantligt mycket att INTE gnälla över.
Varför fokuserar vi på allt det vi inte har, när vi egentligen har allt det viktiga vi behöver?
Varför?
Coachen har svårt att förstå och behöver er hjälp, för nu är hon förbannad och frustrerad.
Läs gärna vimmelmammans blogg och berätta om ni känner er gnälliga eller tacksamma efteråt.
5 kommentarer:
Jag håller med. Många gnäller för mycket.
Heyheyhey. Det här känns som ett högst personligt påhopp.
Malin; eller hur?
Lida; ÖhÖhÖh...nä, hade du varit gnälllig hade jag inte läst den blogg. Du är bitter, det är en helt annan ska, moahaha.
Det är därför jag orkar läsa din blogg för du är inte gnällig som ex. Lida hennes blogg känns mest som pubertalt gnäll, olidligt och ointressant.
Helene; haha, hoppas Lida läser vad du skrev:)
Skicka en kommentar