Fästmannen gjorde en hole in one idag som inte räknas då det var en reservboll han slog eftersom den först utslagna verkade ha försvunnit.
Det hade den inte och då måste den spelas.
Som den coach jag är försöker jag peppa honom att se det fantastiska trots att det inte räknas...och det gick väl inte riktigt hem kanske.
Han är en tävlingsmänniska och det är inte jag.
Surar ni när ni förlorar?
Surar ni när de ni hejar på förlorar?
Är ni kort - eller långsura?
Låt oss kartlägga er surhet, det kan bli riktigt kul.
Liz; börja du!
Jag är lite sur över att värken i min onda rygg inte ger med sej. Jag är beroende av min rygg nämligen.
SvaraRaderaBra surhet, fick du inte tid hos en sjukgymnast?
SvaraRaderaJag surar om jag inte klarar det jag föresatt mig och ibland om jag förlorar. Men till min fördel kan sägas att det går fort över
SvaraRaderaKarina; Det är väl helt okej att vara kortsur. Man behöver stampa med foten emellanåt, eller hur?
SvaraRaderaNej. Fanns ingen tid. Kö och allt.
SvaraRaderaMen det var ett tag sen, ring igen!
SvaraRaderaÄr irriterad detsamma som sur?
SvaraRaderaHelene; vad tycker du själv?
SvaraRaderadålig förlorare? jag? näe... jag är snarare en högst besvärligt besvärande vinnare.
SvaraRaderaLida: haha, jag är inte förvånad.
SvaraRadera