Idag

smet jag in på biblioteket i förorten och frågade om de hade höstens katalog från Svensk bokhandel. På sidan 109 fanns jag.
Märklig känsla.
Jag sneglade mot bibliotikarierna (svårt ord) och undrade om de hade läst katalogen och sett mig där. De såg inte ett dugg imponerade ut så min berömmelse hade tydligen inte nått dem än.
Texten till debutantporträttet har jag skrivit själv, och som vanlig gick det undan. Det gör det när jag skriver, alltså blir det ofta fel. Fort och fel hänger ihop för mig, och det är något jag är nödd och tvungen att arbeta med om jag ska fortsätta på skrivarbanan.
Jag suger inte på mina formuleringar, de blir som de blir.
Det kallas självkritik och det är bra om man gör något av den. Jag kan förstås också välja att lämna den därhän, men då får jag baske mig sluta kritisera mig själv också.

Okej, slutkläm; jag finns i katalogen som presenterar höstens böcker och jag är förvånad, skitglad och ruskigt tacksam.
Missade citattecken och kommadito bjuder jag på.

Jag är ju för bövelen debutant!