Jag har en plan

när det gäller soleriet; man tager en stund i taget.

Detta innebär i praktiken att jag anpassar längden på stunden efter min hudfärg, och jag kan då meddela att så här den första dagen var jag ute i exakt enochenhalv timma. Trots den inte alltför långa stunden tycker jag mig ana en rosa ton över kinderna.
Solskyddsfaktor är bra för mig om jag är i ett land längre söderut, eller måste vara ute längre än min hud tål, men vanligtvis går jag alltså in när jag vet att huden har fått nog.
Jag är väldigt sällan i solen mer än tre timmar, hur brun jag än är, det känns som om det räcker.
Men som sagt, det är upptrappning som gäller.

Jag tar ett lite steg i taget mot målet, precis som i vilket personligt förändringsarbete som helst.